Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16(3
erinrar mig särskildt en ung ståtlig elsasskvinna, lätt
igenkänd på den stora elsassrosetten, som stöder en ung döende
krigare ocli utmanande vänder sig mot den osynlige fienden.
Gruppen stod på en särdeles bemärkt plats, och i den unga
flickans stränga, trotsiga, förbittrade ansigte stod
l-evanche-idén skrifven med tydliga drag. Det vore väl också
underligt om inte den skulle lemna något spår efter sig i konsten.
Der stanna vi ovilkorligen inför den sittande statyn af George
Sand, skulpterad af Millets mästarehand. Hvad hon ser
nobel ut med sitt smala ansigte, sitt vågiga hår och sina fina
händer! Och der ha vi en Anakreon, vinlöfskransad, hållande
en ung flicka om halsen. Aldrig har jag sett
lefnadsnjutnin-gen så väl skildrad i just det flyktiga moment, då den ännu
är ädel och ej har ett spår af cynism i sig. Man ser på
honom, att "vin fröjdar människans hjärta", men det ligger ett
svalg mellan honom och Bacchant-ruset. — I ena ändan af
galleriet är den skandinaviska skulpturen uppställd. Den
innehåller ju många förträffliga konstverk, men hvad den på
det hela ser tam ut i jämförelse med den franska konsten och
dess våldsamma djärfhet! Mest späda, ungdomliga gestalter
samt porträttbyster. Den Hasselbergska "Snödroppen"
symboliserar förträffligt den nordiska konsten: bitter kamp för att
få finnas till, vemodigt skön, men utan glöd. — — —–
För att nu lemna expositionen och tala om något annat,
så har jag en gång här varit med om en besynnerlig
föreläsning. Låt mig först beskrifva lokalen. Det är vid
Boulevard des Capucines: vagnarna ila fram med den der rastlösa
farten, af hvilken man nästan endast hör hästarnes rytmiska
stampningar mot asfalten — ett lätt, nervöst buller, ett evigt,
outtröttligt jagande, som är så likt Paris. Luften har denna
besynnerliga lukt, som särskildt betecknar Paris: en
blandning af blomdoft, af parfymer och af en stor stads osunda
utdunstningar, någonting snarlikt luften i en teater, men
ändå inte obehagligt, bara onaturligt.
Vi gå förbi de elegantaste bodar, der förståndiga
människor som vi inte köpa det ringaste och gå in genom en
port öfver hvilken lyser i gaslågor ordet "Conférences". Vi
köpa biljett för 3 francs, men få också sitta i bekväma
fåtöljer. Det är en liten, men högst elegant sal: tunga
sidendra-perier för dörrarna, på föreläsarens bord karaffin och glas
al-brokig. skiftande kristall. Publiken välklädd, består till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
