Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Mo, något från tants egen ungdom. Men något riktigt
romantiskt får det lof att vara, lilla tant!"
"Nå, om min egen förlofning kanske? Det passar väl i
stycket nu."
Jag flög med ens upp ur min bekväma stälbiing. "Åh
nej, bar tant varit förlofvad!"
"Tycker du, att det låter så otroligt? Tack för
komplimangen! Jo, du, det har jag nog varit, ocb det i hela fyra
år ändå. Jag bar tänkt så mycket derpå nu, när jag sett dig
ocb din vän så glada ocli lyckliga."
Strumpstickningen hade sjunkit ned i hennes knä, och
de bruna ögonen blickade tankfullt ut i rymden. Jag såg in
i hennes vissnade, gamla ansigte och försökte tänka mig henne
som en ung fästmö. Hvad hon måtte varit älsklig med sina
fina, mjuka drag och sina ännu så strålande ögon!
"Jag var 24 år den tiden", började gumman långsamt.
"Strax efter julen blef jag bjuden på några veckors besök
till en god vän, ocli som assessorn och barnen just samtidigt
skulle fara och helsa på slägtingar i Stockholm, så fick jag
resa; assessorskan hade då redan varit död några år. Det
gick gladt till i det ßelanderska hemmet, dit jag kom. En
hel flock ungdom hade samlats der under helgen, och det ena
nöjet följde på det andra; kälkbacksåkning och slädpartier
om dagen och dans och jullekar om kvällen. Du må tro. att
gumman den tiden var känd som den gladaste bland de glada.
Och så yr och själfsvåldig som de veckorna har jag aldrig
varit hvarken förr eller senare.
Bland gästerna var en kusin till Edith Helander, en ung
häradshöfding Bremer. Han skiljde sig från oss alla andra
genom sitt allvarliga och lugna väsen; det fanns något sä
värdigt och pålitligt hos honom, tyckte jag från första
stunden. Han höll sig nästan alltid utanför våra lekar och
upptåg, men jag märkte dock snart, att hans ögon följde mig,
hvar jag gick, ocli en morgon, när jungfrun kom in till mig
med kaffe på sängen, såsom det brukades då för tiden,
smålog hon så underligt, och när jag såg efter, så låg det ett
bref på brickan. Brefvet var från Bremer förstås; ban skref,
att han hållit af mig från första stunden ban såg mig, och
så frågade ban, om jag ville bli hans hustru."
"Tant, stod der riktigt "Jag älskar dig"?" afbröt jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
