Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’300
man var sin tids barn, "inte var det ju någon uppoffring att
säga nej, då tant inte höll af dem.’1
"Jo visst, kära barn! Tänk, pastor Iiolm, en så
förmögen och utmärkt människa! Han skulle nog hafva väntat på
mig, hur länge som helst. Och tänk, hur annorlunda jag då
skulle fått det!"
Denna praktiska syn på lifvet, så ovanlig hos tant
Charlotte, verkade som en kall dusch på mitt varma intresse, men
när jag såg in i det upprörda, tårdränkta ansigtet bredvid
mig, flammade jag å nyo upp.
"Ocli såg tant sedan aldrig sin fästman mera?"
"Nej, aldrig mera. Men ett år efter brytningen oss emellan
hörde jag, att ban gift sig med en helt ung, förmögen flicka.
Edith var på bröllopet, och genom henne lät ban helsa mig,
att ännu i det ögonblick, då ban vigdes vid sin brud, tänkte
han på mig och önskade till Gud, att det varit jag, som stått
der i den hvita drägten bredvid honom. Ja, nu är han död
för många år sedan, och jag är en gammal gumma."
"Och den der otäcka, gamla assessorn, tant, ban var väl
belt. förtjust öfver att ban lyckats skilja er åt?"
"Ja, nog var ban väl glad att få behålla mig. Men han
sade aldrig ett ord till mig om bela saken. Sedan Fredrik
sista gången for bort från Tofta, nämndes lians namn aldrig
mera der i huset, och det var, som om ban aldrig funnits till.
Men jag tyckte allt, att assessorn från den tiden blef
vänligare mot mig än förut. Ah ja, han höll nog af mig på sitt
sätt, ban också!"
"Men, tant, hur kunde du finna dig i det, hur kunde du
uthärda clet? Aldrig skulle jag kunnat vara så der tålig och
uppoffrande. Aldrig, nej, alckig skulle jag så der på en
annans befallning lemnat den jag höll af! Nej, jag skulle hafva
gift mig med honom trots bela världen"
"Åh nej, det hade du nog inte gjort, Karin lilla; du
skall inte förtala dig själf. Dessutom skall du inte tro, att
jag var så tålig i början när slaget kom, fast jag aldrig sade
något åt andra människor. Men så småningom lärde jag mig
tänka, att Gud nog hade sin mening med det.
"Och tant har riktigt kunnat förlåta den der assessorn?"
frågade jag efter en stunds paus.
"Ja visst, kära barn. Det var ju egentligen så naturligt,
att han ville hålla mig kvar för barnens skull."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>