Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’204
Innehållets anda speglas i stilens nervösa staccato manér. Flere
danismer bidraga på sitt sått till likheten med Herman Bang, all dylik
stils mönster. Tyvärr ter den sig i "Alice Brandt" knappast längre i
hela sin kyska grace, hur mycket den än står för spegeln och gör
toalett, bur mycket den än pyntar ut sig med själfulla tankstreck,
så viker den dock i okonstlad storhet för själfva underverket inom
genren: "Berta Funke".
Vidunderliga stilblommor slå ut i denna drifhus- eller
budoar-atmosfer, ljum, förskämd, liksom mättad med parfymer af tvetydig
kvalitet. Den har riktningens hela förkärlek för det obehagliga, det
raffinerade och för sjukliga psykologiska nyanser. En så alltigenom
osund åskådning upphjälpes ej af någon estetik i världen. Äfven
ur rent konstnärlig synpunkt hämnar den sig; pinsamhet är icke
någon estetisk förnimmelse. Men som bokens hufvudintryck skulle
just denna pinsamhet kvarstå — jämte en viss demimondo-elegans — så
framt ej det muntra löjet stucke upp sitt hufvud mellan raderna och på
det oförsyntaste sätt lekte kurra gömma med författarinnan.
Är "Alice Brandt" typisk för den "vingtrötta poesi" som enligt
vår störste skalds uttryck:
"nu gör dagsverk i
verklighetexakt fotografi",
men som lyckligtvis, svika ej tidens tecken, redan håller på att åter
upplösas, så är, må man hoppas, fru Nybloms "Kvinuoöden" att räkna
till förelöparne för en framtida, mera sund och kärleksfull sköuliteratur,
hvars uppfattning innerst sträcker sig djupare än till verkligheten i
tid och rum.
En alltigenom sund lifsskildring, finkänslig i uppfattningen,
stundom väl bred i utförandet, sådan är fru Nybloms novellistik. Man mötes
här af lefvande människor, som hvarken utmana logiken med ytligt
fattade problemer, ej heller alls äro förderfvade af en sympatiskt framhållen
"sjuk tidsanda" — väl derför att förf. själf icke är det — och man
glädes af naturmålningar, hvilka ofta skina af klarhet och blått, äro
fulla af "mycket ljus och luft" öfver sina fast tecknade ytterlinier. —
Nog kvarstår åtskiligt episkt stoff, ej utdanadt till poesi. Fru N:s käcke
och tillika "zarte’ skaldegenius rör sig ju bäst i rytmernas lek, med
lyrikens regnbågsskimrande psykevingar. Men äfven för hennes prosa
har man att vara tacksam, då bland det ohejdade novellflödet så litet
finnes, som enar konstnärsvärde med idealism i världsåskådning, att den
bättre och själfständigare allmänheten knappast längre vet, hvad den
inom genren skall köpa och läsa.
Nog finnes det att anmärka mot "Kvinnoöden"; novellen "En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
