Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’209
Tre drömmar i öknen.
af Olive Schreiner.
rig
OTag reste öfver Afrikas slätter ock solen brände. Då band
jag min häst under ett mimosaträd, tog sadeln från lians
rygg och släppte honom att söka sin föda bland halfvissna
buskar. Och till höger och venster rundt om fäns blott den
bruna jorden. Och jag satte mig att hvila under trädet, ty
hettan var tryckande och rundt kring horizonten skälfde
luften. Och efter en stund föll öfver mig en tung dvala, ocli
jag lutade mitt hufvud emot sadeln och somnade. Ocli under
denna min sömn hade jag en märklig dröm.
Mig tycktes jag stod vid randen af en vidsträckt öken.
der sanden allestädes yrde kring. Och mig tycktes, jag såg
två stora varelser, liknande öknens lastdjur och den ena
låg på sanden med utsträckt bals och den andra stod bredvid.
Och jag såg forskande på den som låg på marken, ty en tung
börda fäns på dess rygg och sanden låg så tätt rundtom, att
den tycktes hafva samlat sig der under sekler.
Och jag betraktade allt detta noga. Då märkte jag att
någon stod viel min sida. Ocli jag sporde: "Hvem är denna
väldiga varelse, som bgger der utsträckt på sanden?"
Och ban svarade: "Det är kvinnan, hon som bär
människor under sitt hjärta."
Och jag sade: "Hvarför ligger hon der orörlig med
sanden packad omkring sig?"
Ocli ban svarade: "Lyssna till mitt tal. I århundraden
har hon legat der och stormvinden har gått fram öfver henne.
Den äldsta lefvande människa har aldrig sett henne röra sig;
den aüra äldsta bok berättar att hon låg som hon ligger nu
med sanden omkring sig. Märk dock! Längre tillbaka än den
tid hvarom den äldsta bok förtäljer, hvilken de äldsta
minnesmärken uppenbara, i stenskriftens språk, på den brända
lerans uråldriga skärfvor finnas spåren af hennes fotsteg;
sida vid sicla med hans som nu står bredvid henne kunna
de skönjas. Och man förstår att lion som nu bgger der,
engång jämte honom i frihet vandrade öfver klipporna.
Och jag sade: "Hvarför bgger bon nu så?"
Och ban sade: "Jag tror att för länge, länge sedan blef
hon bunden under muskelkraftens herravälde. Hon böjde sig
Dcujny. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
