Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’215
Om kvinnokongresserna i Paris, sommaren
1889.
ii.
(Forts. fr. föreg, häfte.)
Det torde vara bekant för de flesta af Dagnys läsare, att i Paris
höllos denna sommar två kvinnokongresser, den första på
föranstaltande af ett kotteri för kvinnosaken intresserade personer; den andra
deremot var officiel och utgjorde en länk i den rad af kongresser,
som den franska regeringen hade anorduat med anledning af
världsutställningen. Alla försök till att förmå det kotteri, som anordnat
första kongressen, att sluta sig till den andra, hade af flere skäl strandat.
Det förnämsta torde varit, att regeringen ej ville upptaga på sitt
program kvinnans politiska rösträtt, hvilken fråga just af nämnda kotteri
anses såsom den allra vigtigaste. Den första kongressen benämndes
"Congrès du droit des femmes", den seuare "Congrès des oeuvres et
institutions feminines". Af denna benämning synes, att den oficiella
kongressen i sig innefattade alla områden för kvinnans verksamhet, att
man på den ej blott skulle yrka på reformer utan äfven visa hvad
man redan gjort. Kongresserna hade således olika omfattning.
Det var naturligtvis äfven en oUJca fransJe publik i La Salle de
Géographie, der den första Icongresseu sammanträdde, och i La Mairie
de S:t Sulpice, der den officiella kongressen hade sitt säte. Den
utländska publiken var ungefär den samma, dock var det engelska
elementet talrikare vid den andra kongressen.
Det kotteri, som i Frankrike för kvinnans talan med största
ifver är, som jag redan förut nämnt, ganska blandadt. Det såg man
genast vid inträdet i salen. Åtskilliga fina, hyggliga damer af olika
åldrar, de flesta utländskor, tjocka, målade fransyskor i de mest
extra-vaganta toaletter, en och annän belt tarflig och hygglig bourgeoise, till
och med ett par i mössor, en och annan äldre, distinguerad herre samt
åtskillige unge män af mer eller mindre själfsvåldig uppsyn. Först
vändes våra blickar till M:e la présidente, hvilken sitter främst på
tribunen och lika flitigt sköter klockan för att lugna det lifliga auditoriet
som solfjädern för att få svalka i sommarhettan och måhända lugna
sina egna upprörda känslor. Det är kongressens anordnerska, Mille
Maria Deraismes, en gråhårig, äldre dam med stark färg, vackra
intelligenta drag och stora proportioner. Toaletten är utsökt, eller
rättare toaletterna, ty hon undfängnar dagligen med nya, den ena mera
"Wörthisk" än den andra. Det vill till, att man får veta, att hon är
mycket rik, har hotel och equipage, man tycker ändå det är litet för
mycket. Det är emellertid bon som egentligen består omkostnaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
