Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’220
oemotståndliga argument för det s. k. starka könet, som i detta fall
är så bedröfligt svagt. Se på henne, och säg sedan alt det endast är
gamla, fula flickor på öfverblifna kartan, hvilka få i sitt hufvud så
okvinliga tankar, som politisk rösträtt! Nästan lika förvånad, som
när ni ser henne, blir ni, då ni får veta hvem den lilla feta frun är
med de fina dragen och blida ögonen. Det är visst någon prestfru
från engelska landsbygden. Yisst inte, min vän, det är Miss de
Broen, "la grande mère des communards", den engelska, som
tillbringar sitt lif i Belleville, Paris sämsta kvarter, och som der inrättat
föreläsningssal och klubbrum. Hur kan hon väl tala till dräggen af
Paris befolkning? Ja, hör henne själf, när bon på kongressen redogör
för sin verksamhet. Det är i hennes föredrag ett lif, en värme, och
framför allt en tro, som tränger djupt in i ett förstockadt hjerta. Och
tala med henne enskildt! Ni glömmer henne aldrig, och ej heller
hvad hon sagt eder. För att man är liten kan man uträtta stora
ting. Se på Frau Morgenstjerna, Tysklands främsta kvinna, kan man
väl säga, ty bara att kunna föra kvinnoemancipationens talan i
järn-kanslärens land är en stor sak. Och så många nyttiga filantropiska
saker, som hon uträttat! Detta kunna inte ens hennes fiender, b. e.
de husliga och fördomsfulla tyskornas oräkneliga skara, förneka. Med
sitt uppstrukna hår, sina glasögon och breda drag ser hon ut som en
personifikation af uthållighet och mod. Denna sista egenskap
ådagalade hon ej minst genom att uppträda på en kongress i Paris. "Elle
est de Berlin", lät det som ett sorl, i en mindre välvillig tonart, då
hon första gången höjde sin klangfulla stämma. Lika liten och nästan
lika säker var Mrs Magnusson. I sin nationaldrägt väckte hon ett
visst uppseende, men det undras mig just, om fransmännen viste
hvarifrån hon kom. Hon talade om en högre flickskola, som bon inrättat
på Island. Då bon kom från denna sagornas ö och var förtrogen
med de skandinaviska språken, var hon för mig som en landsmaninna
bland alla dessa främlingar. De andra skandinaverna behöfver jag ju
ej presentera. Vi äro nu liksom i "pays de connaissance".
Det synes mig dock, att jag varit orättvis mot det manliga
könet, och det är desto oklokare, som kvinliga läsare nog mest
intressera sig för herrarne. Men dumheten är gjord, och utrymmet är slut.
Jag vill endast nämna, att den berömde Jules Simon var en liten
krokig gubbe med franska drag, små händer i stora manchetter, en
svag bruten stämma, som dock hade varit vacker. Han kunde
konsten att tala utan att hålla tal, med få ord säga mycket, som ändå i
grund och botten var intet. Med ett ord han var en mästare i det
spirituella franska kåseriet. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
