Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’224
det, som skall bära frukten? — Skall det andliga lifvet bära
frukt, måste det först finnas, detta är ett axiom." — —
En af de älskande lärjungar, som besjungit Wikners
minne och återbördat hans stoft åt fosterjorden, har tolkat
den genklang, hans rena stämma väckt i de ungas bröst:
"Men om en yngling, irrande pä stranden
af bjärtglöd lärd ej linner ro och enhet,
Din genius fattar honom huld vid handen
Och hviskar: renhet!"
Vara sitt högre jag trogen, det är rätta profvet på det
sanna modet.
Per Trygg.
Bref från början af 1800-talet af Esaias
Tegnér.
Som till redaktionen godhetsfullt blifvit lemnade några
hittills otryckta bref från den store skaldens ungdomstid,
skynda vi att meddela våra läsare ett aftryck af dem.
De äro ställda till Brukspatron Christopher Myhrman,
först under benämningen Högädle Herr Brukspatron, derefter
Högtärade Herr Farbror och slutligen då välgöraren också
blifvit svärfader: Till min vördade pappa. Ehuru de alltid
i stilen bibehålla en ung mans reservation gent emot en
äldre, ser man dock här och der käckheten titta fram mellan
raderna och en gång griper det manliga berserkalynnet tül
några kraftiga uttryck. Stundom ser man ock huru svårt
den unge mannen haft att rätt sirligt svarfva uttrycken för
sin tacksamhet.
Det första dateradt Lund den 3 Oktober 1799 lyder så:
Högädle Herr Brukspatron!
Det är mindre min hand som bör tekna, än mitt hjerta som
bör känna och wärdera den öfwerflödande godhet Herr Brukspatronen
behagat wisa mig. Också känner och erkänner jag den i ordens fulla
bemärkelse; och lär wäl detta wara det enda för mig möjliga sätt at
söka at wedergälla densamma. Men om det ej misskännes af Herr
Brukspatronen, skulle det vara nog för min tillfredsställelse och min pligt.
Wi träffades ricktigt i Afvelsäter. Myhrmännerna fingo likväl
försprånget för Lars och mig och framkommo ungefär en half timma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
