Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’246
En annan sak, som man måste uppmärksamma, är, att de fleste
talare voro kvinnor. Det var ej blott kongresser för kvinnor, utan
äfven af kvinnor. De manliga talarne voro ett försviunande fåtal.
Skulle den kvinliga intelligensen vara någon särskild afart af
den allmänt mänskliga, så borde följaktligen den kvinliga vältaligheten
hafva sin särskilda karaktär. 1 hvarje fall borde dessa kongresser
lemna ett godt tillfälle för iakttagelser och jämförelser. Och författaren
af dessa rader underlät ej häller detta, men det hände henne, såsom
det ofta händer dem, som skola anställa dylika psykologiska
jämförelser könen emellan. Man tror sig vara en lag på spåren, och så
träffar man på undantag, så betydande, att man måste anse den funna
regeln, om ej upphäfd, dock af tvifvelaktigt värde.
Att kviunan ofta eger ett stort herravälde öfver språket, det
bar väl endast få betviüat. Och dessa kongresser kunde uppvisa många
framstående talarinnor. Fransyskorna stodo naturligen högt öfver alla
de andra, dock var det kanske mest beroende af, att endast de fingo
tala på sitt modersmål. Ett par engelska och polska damer visade
en beundransvärd lätthet att uttrycka sig, trots det främmande
tungomålet, både klart och redigt eller varmt och lifligt, allt efter hvars och
ens naturel. Ty individualiteten trängde alltid igenom, och undertecknad
kunde för sin del ej finna någon särskild art. kvinlig vältalighet. Alla
de olika skalor, som talaren kan genomlöpa, ifrån den klara, nyktra
redogörelsen till de mest lidelsefulla känsloutbrott funnos representerade.
Och de kvinnor, som talade bäst och som ådrogo sig den största
beundran, det voro de kvinnor, som talade som män. Någon särskild
kvinlig retorik, som skulle kuuna skilja sig från den vanliga och ändå
upptaga täflan, är den väl tänkbar? Klarhet, reda, kvickhet, känsla,
hänförelse, ej kunna väl dessa egenskaper framträda olika hos mannen
och kvinnan! Det kan dock ej nekas, att det försöktes. Der funnos
kvinnor, som talade, att jag så må säga, med sina toaletter, sina
lockar och sina ögonkast. De trodde sig kunua fånga sitt auditorium
genom sentimentala satser eller ett behagsjukt pjoller. Törhända hade
de sin publik! Men en dylik vältalighet skola vi väl ej kalla
kvinlig! Den gör oss i alla hänseenden ingen heder.
Skulle det vara något specifikt kvinligt hos de kvinliga talarne, så
skulle det vara, synes det mig, den djupa känsla, som beherskade de
fleste och bäste af dem, en känsla, som dock på intet vis hindrade dem
att stå på verklighetens fasta grund vid deras redogörelser och som
ej häller förledde den till ologiska uttalanden eller slutledningar. Det var
en djup känsla ej blott för egen rätt, utan också för alla de lidandes
och förorättades rätt. De gjorde oftast kvinnans sak solidarisk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
