Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’259
Jag lade en liten knippa violer vid kennes kopp ocli läste
öfver kvad jag skulle säga för att orn möjligt urskulda
mig — men min möda blef förgäfves. Miss Bell visade sig
ej. En stund senare körde en vagn fram. En djupt beslöjad
dam lämnade hotellet åtföljd af den bugande värden samt af
den grinande borstaren, som bar hennes box. Ah, hvad jag
afskydde honom i det ögonblicket — och mig själf. Det kändes
som om vi varit medbrottlingar! När borstaren, sin pligt
likmätig stälde hennes lilla "box" på kuskbocken, uppgaf
damen ett litet skri — och trycke sig djupare in i hörnet.
Det var miss Bell som reste — bortjagad af mig, som
lofvat henne skydd och hägn. Strax derpå lemnade
städerskan mig ett kort på hvilket stod: "Att ui skrattade, det kart
jag förlåta er, men att ni narrade mig att ringa tre gånger,
det förlåter jag er aldrig! Mab Bell."
Derför att jag bad henne ringa en gång hade jag narrat
henne att ringa tre. Logik! Jag kände mig orättvist
anklagad — jag var sårad förolämpad, men i botten af hjärtat bodde
likväl samvetskval.
Jag skyndade att skrifva ett så ursäktande och
förklarande bref jag förmådde och afsände det till Florens —
hennes nya uppehållsort, men jag fick aldrig något svar.
När m:r. M. några dagar derefter kom tillbaka för att
göra upp sina affärer på hotellet och fick höra hvad som
tilldragit sig, såg ban mycket allvarsam ut.
"Miss Bell är mycket noga i vissa afseenden hvarför
jag-aktar henne särdeles", sade han med eftertryck, "men hon är
också, hm, mycket egen. Hon är med ett ord, hm, hon är
inte fullt — hm — jag menar — hon skrifver— författar —
och med sådana kvinnor får man inte räkna för noga."
Jag såg på honom forskande. Nej, det var tydligt bara
miss Bell som rute var, — hm, med ett ord som var...
Ja, man kan få höra sanning på många vis här i världen
— och behaglig är den sällan.
Miss Bell har aldrig låtit höra af sig. Jag — eller
borstaren hade träffat för hårdt.
Alfhild Agrell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
