Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’268
sväfvas af fädernas andar och insupa luften af en lugnare, enklare,
stadigare, frommare tid.
Hur betecknande att det är med flickornas första flygt ur detta
familjebo boken öppnas. Flickornas intryck af den första balen —
kärleken, som kommer oväntadt, starkt, med underbar tjusning, väntan,
hopp, lycka, sorg, allt detta är förträffligt tecknadt, dock sätta vi ännu
högre afslutningen på denna kärlekssaga, brytningen med dess lugna,
kalla men just derför så mycket hemskare afgörande, då orden så fåfängt
begagnas för att bemantla en verklighet, som ej längre kan förnekas,
— att kärleken är död och borta — för att aldrig mer återkomma-
Men döttrarna i Verleska huset äro också unga damer, som ha
nutidens lust att arbeta och att roa sig. Taflor af hemmets gnabb,
bröders kitslighet, pojkförtjusniugar och flicktycken aflösa
hvarandra-Under tiden moderniseras detta gamla hus till oigenkänlighet, tidens ande
förkroppsligad i tapetserare, möbelhandlare o. d. vandra genom
salarna, man gör bjudningar, samlar unga målare och man har fått en
skönhet i huset, dermed också en magnet och en förargelseklippa.
Man ser sorgen, den hemliga gnagande ångesten lägga sin
skoningslösa hand på den ädla husmoderns värdiga och milda gestalt, man ser
mannen skydda sin "värdighet’’ för hustruns rådda frågor och
allvarliga varningar, man märker den brottsliga tanken på tillgreppet först
som en dunkel nattlig syn göra sitt intåg i direktörens själ. Som
sista räddningsplanka kommer slutligen en ganska gjord deusex machina,
en hr Smith från Australien, som bjuder på supéer, blommor och
juveler. Ack! såpbubblan har brustit, familjen Verles namn är fläckadt
— lyxen kom och välmågan försvann. Med undantag af direktörens
sista stuuder — en mästerligt utförd målning — kan dock icke sista
delen af boken mäta sig med den första. Den praktiskt förståndige
Malte talar med en alltför onaturlig intresselöshet i de förklaringsscener,
ban och Etty hafva med hvarandra, ett sentimentalt drag, som icke rätt
passar för den världsvana och kloka Etty, inblandar sig i kärleken till
honom — må vara att hon kan visa ödmjukhet och rädsla för honom
som sin naturliga domare men han ställes af förf. själf på denna slags
piedestal nästan som en half gud, hvilken bemästrar alla situationer med
samma öfverlägsenhet. Dessutom är knappast Malte tecknad efter
lefvande modell. Vi anmärka detta derför att denne ordkarge,
förbehåll-sarame man nu tycks ha blifvit den form för ideal manlighet, som på
senare tider återkommer litet hvarstädes och det torde vara mycket
sällsynt att påträffa detta ideal ute i lifvet. Är det icke egentligen eu
idealiserad bondtyp, hemtad från allmogeberättelserna, som går igen i
denna moderna hjälte? För öfrigt synes författarinnan vara rädd för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
