Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Læstadianerna och prosten Ödqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livs intresse var vinnandet av rikedom och utmärkelser. För
att ernå detta skydde han ej att använda vilka medel som
helst. Att beskriva dessa ingår dock icke i vårt syfte. Denne
präst hade uppbjudit all sin förmåga för att skada och
tillintetgöra den læstadianska rörelsen i Petersburg. Men han
fruktade den lika mycket som han hatade den.
Vid ett tillfälle hade læstadianerna inlämnat en
böneskrift till ryska polisen med begäran om rättighet att samlas.
När de voro på god väg att lyckas, narrade Ödqvist dem
att lämna utverkandet därav i hans hand. Han omintetgjorde
hela saken men förklarade för dem, att rättighet nu var
bekommen, varför de fritt kunde samlas. Med glädje mottogo
de budskapet och utlyste en stor sammankomst. Samtidigt
gav han polisen en vink därom. Polisen var ej sen att
infinna sig, och i ett notvarp tog den här 300 »förbrytare» och
förde dem alla till polisvaktkontoret, där de förhördes och
kvarhöllos till följande dagens middag.
De försummade dock icke tillfället. Ännu på
poliskontoret höllo de sina predikningar, och mitt under bevakningens
ögon avkunnade de syndernas förlåtelse för några, som gjorde
bättring.
Då vi erhållit rättighet att samlas, ville læstadierna, att
vi gemensamt skulle hyra en lokal. De skulle åtaga sig alla
omkostnader och vi erhålla fri bostad, blott de finge hålla sina
sammankomster där. Detta gingo vi in på.
Genom detta steg fingo vi prosten Ödqvist till vår bittraste
fiende. Han sökte uppegga prästerna i svenska församlingen
mot oss för att med deras hjälp kunna driva oss bort. Vi kände
vår motståndare och måste försöka göra honom oskadlig. Vi
visste även, att konsistoriet var delat i tvenne partier liksom
det stora rådet, när Paulus stod inför rätta. Vi gingo till en
tysk pastor T. och klargjorde för honom situationen.
»Eder sak är i sanning kritisk», sade pastor T., »ty denne
präst är en fiende till all mission och skyr inga medel att
driva sin sak igenom.» Därpå berättade han, huru
stadsmissionen i tolv år sökt att få en svensk-finsk stadsmissionär
anställd, men varje försök hade strandat mot prosten Ö:s
illvilja. Pastor T. rådde oss att besöka en fattig svensk fröken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
