Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionsföreståndarens besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dit skulle vi vända oss. Ministern Due var ej hemma, men
sekreteraren lovade, att beskickningen skulle taga saken i sin
hand och göra allt, för att lokalen i Kronstadt åter skulle
öppnas. Uppmuntrad af denna vänlighet beklagade d:r Ekman,
att vi förspillt dagen hos de oresonliga personer, vi förut
besökt. Nu hoppades han, att allt skulle avlöpa utan vidare
bråk. Han uppsatte en skrivelse med flera bilagor:
uttalanden av konsul Smith och innevånare i Kronstadt jämte
intyg från en hel del sjökaptener. Nu vände d:r Ekman om
hem och skrev sedermera i redogörelsen för sin resa: »Aldrig
har jag tackat Gud för, att jag är född i Sverige, förrän jag
varit i Ryssland». Höijer, vars sak det egentligen gällde,
lämnade ävenledes Petersburg, och på så sätt kom det på min
lott att överlämna skrivelsen till svensk-norske ministern. Vad
som därpå följde, skulle tillfullo rättfärdiga min tidigare känsla,
att jag ej kunde dela missionsföreståndarens segervisshet.
Jag gick att fullgöra mitt uppdrag och fann ministern
ensam på sitt ämbetsrum. Han kastade en flyktig blick i
papperen, varefter två timmars het diskussion uppstod, som —
relaterad — skulle visa, huru långt en norrman, även om han är
svensk-norsk minister, stundom tillåter sig att gå. Först rörde
sig samtalet om lokalen i Kronstadt men gled sedan över till
prästernas och konsistoriets förhållande till oss och vår
verksamhet. Ministern var så bragt ur fattningen, att han gick
av och an, ja, sprang, hoppade och spottade, under det
ordströmmen flödade över hans läppar. Jag stod lugn och kunde
blott här och där få tillfälle att inlägga en protest mot vissa
tillvitelser, tills han slutligen började utfara i otidigheter sådana
som: »Ni myror, ni kräk» etc.
»Ers excellens», svarade jag, »det är förnedrande för Eder
att föra ett sådant språk, man skulle åtminstone vänta sig
något värdigare. Är jag en brottsling, behandla mig då som
en sådan, men är jag en ärlig svensk undersåte, behandla mig
då enligt lag och rätt.»
Ministern gick till bordet och satte sig ned med ansiktet
i sina händer. Dödstystnad rådde några minuter, varefter han
reste sig och uropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
