Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överblick av pravoslavnska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
kristendomens införande i Ryssland firades år 1888, upphöjdes
han dock till helgon och blev föremål för allmän dyrkan.
En märklig sammanblandning av kristendom och
hedendom spriddes över landet, kyrkor byggdes och präster
tillsattes. Vid avskrivningen av kyrkohandböckerna insmögo sig
under tidens lopp många fel, varvid en stor förvirring
uppstod. Av kejsar Michael Feodorovitj uppdrogs åt en
arke-mandrit i Trojzki Lavri, Dionysius, att tillsammans med några
munkar rätta de felaktiga handböckerna. Detta skedde, men
då dessa böcker framlades till granskning, ansågos de för
kätterska, varför Dionysius dömdes som irrlärare till marter
och förvisningsfängelse.
Sex och ett halvt århundrade efter kristendomens införande
uppträdde en man, som i någon mån reformerade kyrkan.
Denne man var patriark Nikon. Han var son till en bonde,
lärde sig dock läsa, blev präst, därefter munk och slutligen
metropolit i Moskva 1652. Han synes icke allenast som
me-tropolit ha regerat kyrkan med envåldsmakt utan även den
dåvarande zaren Alexi Mikailovitj. Metropoliten kallades
slutligen »den store zaren».
För reformens genomdrivande sammankallade Nikon ett
kyrkomöte 1664. Det beslöts, att handböckerna skulle rättas
till sin ursprungliga form. Detta skedde, varefter de utsändes
till kyrkorna, och de gamla böckerna borttogos. Folket ville
dock ej veta av någon reform utan höll fast vid de
sedvanliga bruken. Nu började Nikon hänsynslöst förfölja sina
motståndare, men detta gjorde ej kyrkans sak bättre. De
förföljda ansågos som martyrer för den kristna tron, och Nikon
benämndes Antikrist.
Nikons anseende sjönk, och slutligen nödgades han lämna
metropolitstolen och återgå till munklivet. Kejsaren grep då
in och sammankallade ett kyrkomöte. Även de antiokeiska och
alexandrinska biskoparne voro närvarande. Detta möte dömde
Nikon förlustig namn och titel samt förvisade honom till
Bjelosörska klostret. Men samma möte, som dömt honom,
upptog hans utarbetade kyrkohandböcker till kyrkans ritual.
Att den nu följande reformen icke alltid genomfördes utan
motstånd, är uppenbart. Så kapitulerade klostret i Salonetzka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
