Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
så de ovan nämnda banden och lade dem vid helt andra
ställen i bibeln. Tiden kom, då vittnena inkallades, och prästen
begynte det vanliga talet till dem, tills han slutligen yttrade.
Såsom den heliga skrift säger:––(tystnad). Han
öppnade bibeln, men de föreskrivna citaten stodo ej att finna.
Förvillad och förlägen stod »lille far» där. Han kunde ej
söka reda på bibelställena i fråga. Med förvåning betraktade
publiken sin präst, som dittills ansetts som ofelbar. Fången
och bibeln fördes åter i det ovan nämnda rummet. Försiktigt
lade nu Léon banden tillbaka på de platser, där de förut lågo.
Prästen utfor därpå i vredesmod mot diakonen, som ej lagt
banden rätt. Diakonen tog bibeln och visade den förvånade
prästen att de lågo rätt.
Vid ett annat förhör rörande religionen svarade fången
lugnt, bestämt och sansat på de till honom ställda frågorna,
bevisande sin sak med tydliga Guds ord. Prästen for då upp
i vredesmod, slet bibeln ur fångens hand och slog den i
golvet, så att bladen foro hit och dit. Med tårfyllda ögon
samlade fången till hopa de spridda bladen, under det han
yttrade: »Gud skall slå den, som så handlar med hans ord.»
Den lagparagraf efter vilken Léon skulle dömas, framställde
tre alternativ: hängning, skjutning eller (i mildaste fall)
deportation till Sibiriens gruvor. Denna dom skulle dock stadfästas
på högre ort. Under tiden gick emellertid Guds dom över
prästen i fullbordan, han insjuknade och dog i en mycket svår
sjukdom. En överste, som varit Leons hätskaste åklagare,
hängde sig och Léon blev, såsom genom ett under, räddad
och frigiven.
Han återkom till de sina, men där var ej mer som förr.
Församlingen var förskingrad. Folket fruktade både för honom
och hans sammankomster. Den nitiske mannen fällde likväl
icke modet. Han började åter arbeta. Under denna prövning
hade han gjort många erfarenheter. Nu hoppades han på
bättre tider. Inom kort hade han åter en församling till stånd.
Det nya arbetet liknade fruktträdens blomningstid. Så lovande
såg det ut. Man kunde tro, att här skulle bli en härlig skörd
för Guds rike. <
Till den lilla församlingen sällade sig emellertid snart några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
