Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Pioter Alexandrovitj A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärjungen, varefter han vände sig till prästen, tryckte hans hand
och tackade honom för den grundlighet, varmed han
undervisat i bibeln. Till Pioter gav biskopen några uppmuntrande
ord och yttrade bl. a., att han vore viss på, att om än alla
andra bleve avfällingar från den rätta kyrkan, så skulle dock
Pioter bliva en stödjepelare. Under tiden stod prästen
hotfull och bitter men fick ej tillfälle att anklaga den förhatade
kättaren.
Nu återstod ännu en ceremoni. Alla lärjungarna skulle
kyssa korset och biskopens hand. Detta ansåg Pioter som
avgudadyrkan och kunde ej förmå sig därtill. Han stod främst
i ledet. I detsamma som Pioter kom, meddelade sig
biskopen med annan person, Pioter bugade sig och gick, och
närmaste kamrat kysste både korset och handen. En av lärarne,
som uppmärksammat tilldragelsen, sade honom sedan: »Ni
kom ganska lätt undan från att behöva kyssa den långmanige»[1].
Nu hade han genomkämpat en svår dust. Men en annan
återstod, nämligen krigstjänsten. Han hade läst evangelii
kärlekslag och trodde ej, att det var möjligt för honom att vara
trogen mot den och på samma gång lära sig använda vapen
mot sina medmänniskor. Skulle nu Herren förmå frälsa
honom även ur denna svårighet? Han satte sig i en spårvagn
och reste hem. Under tiden kom han i samtal med en ung,
uniformerad man om examen och krigstjänsten. Främlingen
upplyste honom, att han fullgjorde sin värnplikt i en
avdelning av generalstaben såsom kartläggare, men på samma gång
omnämnde han, att där endast fanns plats för fem à sex
personer årligen, ehuru ansökningar inkommo i hundratal.
När Pioter kom hem, blev sorgen förbytt i glädje. Man
kunde knappt tro det vara verkligt, att han genomgått sin
examen. Nu omtalade han även för fadren sitt möte med
den unge mannen och att han önskade fullgöra sin värnplikt
som kartläggare. En sådan plats, menade fadern, stod öppen
endast för de högsta tjänstemännens söner; Pioters familj ägde
ej sådana förbindelser och relationer, att något sådant kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
