Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
tionen för att uppsöka André. Funne han honom, och det vore
utsikt för mig att komma efter, utan att polisen grepe oss,
skulle jag hämtas senare. Nu följde några odrägligt långa
väntans timmar. Mörkret hade redan inbrutit, och med det
släcktes hoppet att få resa ut till byn. Nu inträdde dock i
väntsalen en lång, mager ryss med svart hår och stort helskägg,
bruna kvicka ögon och bestämda anletsdrag. Hans vaksamma
öga överfor sällskapet, som till stor del bestod av halvdruckna
personer, och så kom han direkt fram till mig och frågade:
»Varifrån kommer ni?«
»Jag kommer från staden H.»
»Varför har ni stannat här?»
»Jag hade ett ärende och stannade därför.»
»Är ni predikant?» frågade den närgångne främlingen,
om vilken jag ej ännu visste, huruvida han var vän eller fiende.
»Tillåt mig att göra er en genfråga. Vem är ni och vad
är ert namn?»
»Mitt namn är André.»
»Har någon främling kommit på besök till er», frågade jag
för att ytterligare försäkra mig om, att ingen falskhet förelåg.
»Ja.»
»Vad var hans namn?»
»Han heter Wasili N.»
»Gott, jag är den man ni söker.»
Jag anför detta för att visa, huru man i kritiska tider
presenterar sig för sina vänner. »Vi fara då hem», fortsatte
ryssen och tog en del av packningen och gick. Snart sutto vi
i den vanliga ryska telegan, en träaxlad bondvagn, och under
det vi foro framåt mellan eländiga byar, där allt vittnade om
fattigdom och förfall, samtalade vi om folkets ekonomiska och
andliga ståndpunkt. Efter halvannan timmes färd kommo vi
till en by, där en koja lutade åt öster, en annan åt väster. I
ena änden av byn syntes en nybyggd stuga — den ståtligaste
av dem alla. När vi hunnit dit, sade skjutsbonden:
»Här äro vi hemma.»
Vi möttes nu av min kamrat och Andrés hustru. Av
värden välkomnades vi med vidöppen famn och många
broderskyssar. Här stod den oumbärliga samovaren, téköket, redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
