- Project Runeberg -  Skuggor och dagrar från missionsarbetet i Ryssland /
284

(1914) [MARC] Author: Lars Erik Högberg - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Witoschkino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

höga, starka gårdsstaketet och porten, men här stannade vi.
Alla våra försök att få någon att öppna porten voro fruktlösa.
Innanför höllo vakthundarna ett fasligt liv. Situationen var
obehaglig. Slutligen lyckades vi dock, och komna innanför
porten underkastades vi ett riktigt polisförhör. Vi hade
adressen till en hovmästare och skulle nu få ett ännu drygare
arbete för att träffa honom. Vi väckte alla sovande utom den
rätte, men trägen vinner, och slutligen voro vi verkligen inne
i en trevlig våning hos för oss helt okända men dock
vänliga människor.

Efter några timmars vila stodo vi upp för att göra
närmare bekantskap med vårt värdfolk. De voro goda troende men
till följd av förföljelserna tryckta och bedrövade. Deras
älskade husbonde var förvisad ur landet, en troende förvaltare av
myndigheterna bortsänd från platsen, flera av de troende hade
förvisats till andra orter, och alla sammankomster till bön och
sång voro strängeligen förbjudna. Huru innerligt gladdes de
ej över, att ännu några predikanter vågade besöka dem.

Vi gingo för att besöka förvaltaren, men han var f. n.
bortrest. Detta var vår lycka, ty han var ängsligt rädd för att
en sammankomst skulle hållas på egendomen, vilket åter
kunde ge anledning till nya trakasserier. Han var tysk, och
ryssarne påstå, att alla tyskar äro rädda av sig. I stället
träffade vi hans förste man, en engelsman, som jag kände från
Petersburg. Det var ett kärt möte. Han visade oss mycken
välvilja och förde oss omkring på godset och visade alla de
storslagna anläggningarna. Han förde oss över till en annan
gård, där det fanns ett par troende familjer, med vilka vi hade
en uppbyggelsestund. På kvällen hade vi sammankomst vid
huvudgården. Det kan ej beskrivas, huru det kännes att
predika för en skara lik denna, som står under medvetandet,
att de för sitt »brott» att samlas kring Guds ord kunna
fängslas och förvisas till Sibirien. När de på grund av förföljelsen
ej kunnat samlas och i ett nu ett sådant tillfälle gavs — ja,
då jublade skaran. Man prisade Gud och glömde
ögonblickets fara.

Påföljande natt kom förvaltaren hem. Då vi besökte
honom, var han ej särdeles välvilligt stämd emot oss. Det var ju ock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagrar/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free