Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I staden Saratof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
till det otroliga. När tvenne strida, böra dock båda parterna få
rätt att uttala sig. Vi gingo därför att besöka honom. Första
och andra gången sände han ut bud till oss, att han ej var
hemma, tredje gången, vi gjorde försöket, mötte vi honom i
dörren och blevo stående på trappan. Vi presenterade oss
och sade, att vi önskade samtala med honom.
"Vad vill ni?" sade han kärvt.
"Vi besöka de troende församlingarna och söka sprida ljus
och glädje bland dem."
"Ären I baptister, eller vad ären I?" frågade han vidare.
"Nej, vi äro evangeliska kristna."
Nu först släppte han oss över tröskeln in i huset.
Samtalet blev dock ej bättre utan gick i samma anda. En större
avoghet vet jag mig ej förut ha mött, varför vi funno för gott
att snart avbryta samtalet och gå. Då yttrade han:
"I kunnen komma igen i morgon, då predikar jag.u
Vi inbjödo honom till ett bönemöte vi hade utsatt på
kvällen, men han kom ej dit. Vännerna samlades mangrant,
och efter bönemötets slut begärde de vårt råd angående det,som f.n.
borde göras. De hade lidit oerhört under den tyranniske
föreståndaren. Vi rådde dem att vara stilla, och så skulle vi alla
gå på predikan påföljande dag, som var söndag, och i kärlek
samtala med föreståndaren. Därefter skulle vi gemensamt
samråda och se, vad Herren visade oss för utväg. Under tårar
bad man Gud leda morgondagens förhandlingar.
Söndagsmorgonen ingick härlig och ljus. Den troende
skaran var åter församlad. Församlingsföreståndaren lämnade
ej ett ögonblick ledningen med undantag av att han uppmanade
den samarske predikanten att bedja. Själv föreslog han varje
sång och predikade. Det var ett mästerverk till predikan.
Språket var oklanderligt, i tankarna låg skärpa och reda.
Sällan har jag hört maken i Ryssland. Innehållet var bibliskt
och förklarande. Han talade om de troendes plikt att vara
underdåniga och eniga, deras plikt att tjäna, lyda och giva
av sina ägodelar, försaka etc. En sak störde dock det
hela: det var en omedveten stämma, som ständigt ropade: "Du
lär andra, men du lär ej dig själv." Han lade bördor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
