Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I staden Saratof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
lärjungarnes axlar men ville själv ej vara med om att
bära dem.
Den märkliga sammankomsten var slut, och många hade
redan avlägsnat sig. Vi tre främlingar och
församlingsmed-lemmarne sutto kvar. Då han såg detta, sade han:
"Sammankomsten är slut, våren så goda och gån nu!"
"Vi önskade samtala med dig om några saker", sade vår
ovannämnde värd. Atmosfären var redan så mättad, att vi alla
kände nerverna darra av fruktan för vad som komma skulle.
"Icke nu, gån er väg. Jag skall äta middag", svarade
föreståndaren. Samtidigt visade han i handling, hur det skulle
gå, om vi ej ögonblickligen lydde befallningen.
"Här är mitt hus", sade han, fattade tag i en broder och
kastade ut honom.
Vi försökte lugna honom och bådo om en stunds samtal,
men han var obeveklig. Vi skulle få återkomma på kvällen.
Han visste nämligen, att vi påföljande dag skulle resa, och ville
på så sätt hindra oss från att ha ett möte med församlingen.
Slutligen övergick han till oförskämdheter. Vi lämnade
mannen och tänkte på Hesekiels ord i 34: 21 om bockarne, som
trängde med sida och bog och med sina horn stångade de
svaga, till dess man drev ut dem.
Man behövde ej mera vittnesbörd från vänner eller
motståndare angående föreståndaren och hans sinnelag. På
söndagseftermiddagen samlades församlingen på en annan lokal,
där vi främlingar predikade. Det var ett dyrbart möte. Man
beslöt sedermera, att församlingen skulle i fortsättningen hålla
sina möten därstädes, och på så sätt skulle man avsätta den
härsklystne föreståndaren och lämna honom åt sitt öde.
Det var rörande att se, huru dessa troende bådo Gud för
den man, som de till följd av mångårig erfarenhet nu voro
tvungna att lämna.
Inom denna församling hade för några år sedan uppstått
en skism angående Kristi person. Den ena gruppen bekände:
"Kristus är Gud", den andra bekände: "Kristus är Guds Son".
De skiljdes åt och gingo var sin väg. D:r Bædecker hade
vid ett av sina besök visligt och kärleksfullt lett dem åter
tillsamman. Då de båda parterna bekände, att Jesus var den av Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
