- Project Runeberg -  Dagsländor. Anteckningar under vistandet i England och Frankrike åren 1818-1832 /
71

(1846) [MARC] Author: Johan Peter Wåhlin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 1890 -

71

Oaktadt detta vackra omdömme och den allmänna
kärlek monarken ägde var äfven han ett mål för ödets
omvexlingar och ganska oblida domar. Vid de utsväfningar anarkien
under franska revolutionen föranledde var han ofta utsatt för
förolämpningar af en tygellös pöbel. Vid dessa tillfällen
ådagalade han mycken köld och mod. Samma lugn visade han
då en galning, vid namn Hatfield, sköt på honom en afton
på Drury-lanes teater. Hela hans uppmärksamhet var
sysselsatt med drottningen, att hon ej måtte blifva förmycket
skrämd. Efter en stunds förlopp böljade pjesen, som om
ingenting förefallit, och så litet intryck gjorde hela händelsen på
konungen att han emellan begge pjeserne tog sig en lur af
6, 7 minuter. — Öfver de nie sista åren af hans lefnad är
en sorglig slöja- dragen. Under tider af den svåraste allmänna
nöd kände hans sinne intet deltagande; under de bittraste
husliga sorger hade hans öga ingen tår. Den sista gången man
såg honom var då hans tacksamma folk öfverlemnade sig åt
den allmänna glädjen till firande af hans femtionde
rege-rings-årsdag. Han var då blind, men som han red emellan de
oräkneliga skarorna ljusnade hans ansigte af hänryckningen i
hans hjerta. Några veckor derefter böjde en af de ömmaste
husliga olyckor honom ner i stoftet. Fadrens bekymmer var
för tungt för ett redan såradt hjerta.

"Då steg från undeijordens floder
ej döden, men hans yngre broder,
det bleka vanvett opp, som går
med vallmokrans kring spridda hår,
och ömsom stirrar mot det höga,
och ömsom ser till jordens grund,
med löjet kring förvriden mund
och tårar uti halfsläckt öga."

Lyckligtvis kände han ej sitt missöde, och blef
derigenom besparad många förödmjukelser och sorger, som han
eljest skulle hafva lidit. Han led ej utaf sin enslighet; han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagslandor/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free