Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
- 1800 -
trodde sig beständigt omgifven utaf sin familj och
inbillningens fantomer. Stundom kunde han sitta hela timmar å rad
tyst och med hufvudet stödt på begge armarne. Hastigt
sansade han sig, trodde sig omgifven af himmelska andar, sprang
upp, och skulle mången gång hafva skadat sig, om man ej
haft den försigtigheten att kläda väggarne med dynor. Vid
andra tillfällen samlade han sina domestiker, inbillade sig
att vara uti parlamentet, deklamerade långa tal med största
häftighet, och föll sedan uti yrsel. Han bibehöll sin ungdoms
tycke för musik. Ofta lät han leda sig till ett piano, eller
gifva sig en fiol, och spelade från minnet styeken med en
precision som i hans belägenhet var alldeles förvånande.
Senare tillägg.
I ett arbete af den berömde lörd Brougham, som
utkom 1838, finnes följande föga smickrande teckning af Georg
den tredje, som besannar att "konungar måste äfven svara
på häfdernas allshäijarting."
"Med ett inskränkt förstånd, hvilket ingen odling vid-?
gat, med ett egensinnigt lynne, hvilket ingen uppfostran
kanske kunnat tämja, med starka känslor i vanliga ting, och
beslutsamt vidhängande sina meningar och tycken, ägde Georg
den tredje mycken fasthet uti föresats, hvilken hos menniskor
af trångt begrepp, utan urskillning, och lika halsstarrigt visad
när de hafva orätt eller rätt, ger åt karakteren ett utseende
af orubblig styrka, som alltför ofta missiages för själsstorhet,
och ej sällan får passera för ärlighet. I allt som angick hans
konungsliga kall var han slaf af en sjelfviskhet, lika djupt
rotad hos honom som hos hans son, och ingen känsla af en
mildare natur fick någonsin rum uti hans bröst när fråga var
om bibehållandet eller utöfvandet utaf hans makt. I andra
afseenden var han af en älskvärd karakter, och få furstar
hafva varit mera efterdömliga i sina husliga förhållanden och i
förbindelserne af enskilt vänskap. Men i samma ögonblick
det gällde hans prerogativ, då hans bigotteri kom emellan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
