Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1820 -
81
höll en kort harang i en gråtande mollton. Efter henne
uppstod en karl, tätt bredvid mig. Han var svår att förstå , ty
"anden" som inspirerade honom utgöt sina gåfvor i så ymnigt
mått, att orden brusade som en qvarnström, under det
fingrarne spelade, och ögonen stirrade, vilda och gnistrande som
en maniaks. Att han verkligen trodde sig inspirerad var
lätt att se. Kort efter uppsteg en annan. Någon fulare organ hade
anden svårligen kunnat välja, ty utom obehaget af den vanliga
recitativ-tonen, talade han äfven, som en klarinett, i näsan. Han
följdes af en from gumma, med en profetissas glödande
entusiasm och ljusa syner. Hon talade länge och verkligen
förträffligt. Jag hade likväl svårt vid att öfvertyga mig att talet
ej var öfverläst. Efter denna, åter, kom en annan gumma,
med blottadt hufvud och silfverhår. Hon improviserade i nära
en half timma, sammanhängande, varmt, hjertligt, ulan all
re-ditt, utan att hesitera på ett ord. Ett annat åldrigt
fruntimmer gjorde sedan bön, hvarefter man åtskildes, som det
tycktes, med mycken uppbyggelse och gamman. Att sluta af
fö-reteelserne i närvarande fall äro fruntimmerna mera under
inspiration än karlarne, hvilket ock låter lätt förklara sig af
qvinnans lifligare imagination. — I London och dess
närmaste grannskap finnas omkring 4000 qväkare. De hafva
här åtskilliga "meeting-houses."
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
