Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1820 - 100
steriella bladen skymfade och förlöjligade drottningen pä det
obarmhertigaste, medan oppositionstidningarne, med samma
blinda nit, gjorde svart till hvitt, och försvarade de aldrastörsta
obetänksamheter. Aldrig har pressen varit mer nedsmutsad
än under denna skändeliga rättegång, och likväl aldrig lästes
de allmänna bladen med mer begärlighet. "The Times,"
med sin vidsträckta cirkulation, stridde väldeligen för
drottningen ; men huru bittert några af de andra tidningarne
an-grepo henne kan ses af ett exempel ibland tusende. I "the
Western Luminary" hette det en dag: "Skall en qvinna,
som lika öppet dyrkar Bacchus som Venus, — skall en qvinna
som, om hon funnes på våra gator, blefve skickad till tukthuset
och finge ris, — skall hon blifva kallad den lidande oskulden?"
Rättegången böljade den 19 augusti (1820) med
uppläsandet af anklagelsen mot drottningen. Den var den
smutsigaste man kan föreställa sig, och ingick i detaljer som endast
skicka sig för en engelsk domstol. Den innehöll en oafbruten
berättelse om hennes majestäts resor och äfventyr ifrån det
ögonblick hon lemnade England (1814) till hennes återkomst
(1820), hvaraf läsningen upptog tvenne dagar. Många ställen
deri väckte förvåning, äckel och löje. Ibland de af senare
slaget var berättelsen om en orden som drottningen stiftat i
Jerusalem, kallad Sanctæ Carolinæ-orden, vid hvilken
hon utnämt Per gam i till stormästare. Som anklagelsen var
slutad och det första vittnet framkallades, inträdde drottningen
i öfverhuset, åtföljd af en lady Hamilton; men vid åsynen
af Majochi, hvilken i flere år varit uti hennes tjenst, skrek
hon hastigt till: "Theodor? å nej! å nej!" och begaf sig
genast utur rummet. Man förklarade detta på olika sätt, dels
som ett uttryck att hon nu ansåg allting förloradt, dels som
ett yttrande af smärta och förvåning att en person som så
länge varit i hennes tjenst och åtnjutit så mycken godhet —
ty alla berömma drottningen för dess bemötande mot sin
betjening, — skulle framträda såsom vittne emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
