Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
- 1820 -
Triton, förutsatt att han har samma färg som sina hästar. *)
Stranden var uppfylld med åskådare, och strömmen med båtar.
Turken tog genast "the le ad", hårdt ansatt af Tritonen.
Båtarne, gynnade af ebben, ilade fram som pilar, och Turken
var ännu alltid främst; men sedan de hade vändt och
strömmen var emot dem, minskades hastigheten, och i ett ögonblick
var den mörkröde Giaourn främst. Flod och strand genljödo
utaf hurrarop, hvarje sena spändes, båtarne dansade för andra
gången utför floden, men ännu var Turken efter. Vi kunde
ej se hur saken slutade, och som jag ej har någon skicklighet
i hydromancien, kan jag ej lemna någon underrättelse derom.
Jag hade gerna afvaktat utgången. Samma önskan tycktes
vårt fartyg hafva, ty det började att blifva allt makligare.
Stundom vaknade det liksom utur en dröm, och ryckte litet
på sig, likt ett embetsverk, en kommitté, men gick strax
igen till hvila. Klockan var 1, och ännu hade vi ej kommit
längre än till Blackwall, litet ner om ostindiska dockorna.
Vi voro omkring hundra passagerare, och jag undrade mera
öfver än jag beundrade engelsmännens flegma i en så fatal
belägenhet. Ändtligen förgick dem dock tålamodet, och någon
föreslog att herrar och damer skulle bilda tvenne kommittéer
för att öfverlägga hvad här var att göra, ty i England, som i
vårt eget land, bedrifves allt genom kommittéer, (eller, som
ordet vanligen skrifves, komitéer, troligen a radice Comes eller
någon annan komikalitet), och får man blott en kommitté i
ordning, så går saken af sig sjelf, ehuru stundom något
långsamt, och äfven någon gång åt fanders. Kaptenen, som såg
att åskvädret var färdigt att utbrista öfver honom, hoppade nu
uti en båt, och lemnade oss, till vår förskräckelse, i sticket.
Han återkom dock snart med en skuta som han pressat. Vi
hade nu att förflytta oss sjelfva och, hvad värre var, våra
koffertar om bord på den. Vi hade förlorat både tid och rum,
•) "Cæruleis Triton per mare currit equis."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
