Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
- 1820 -
afträdande till Sverige skola blifva outplånliga minnesmärken
af hans frihetshat. Han hade mera envishet, eller, om man
så vill, fasthet uti karakteren än intellektuella gåfvor, och
mera artighet än beggedera." — Hans enskilta karakter
berömmes utaf alla, men med den har publiken ingenting att göra.
Han var född 1769, och var följakteligen 53 år då han dog. I
går hölls den öfliga coroner’s inquest. Af vittnesmålen
upplystes att markisen redan några dagar förut visat tecken
till sinnessvaghet, och att han förleden måndag, den 12
augusti, med en pennknif afskurit pulsådern på vänstra sidan af
halsen, hvaraf döden genast förorsakades. Tvenne dagar förut
hade han haft en öfverläggning med konungen, som vid hans
utgående skall hafva yttrat till hertigen af Wellington:
"Wellington, hvad står på med Londonderry? antingen
är han galen, eller är jag det." Några härleda markisens död
från följande omständighet. Man berättar att konungen i
sommar önskat göra en resa till kontinenten med all möjlig ståt;
men att earl Liverpool och markis Londonderry, åt
hvilka han uppdragit att skaffa penningar dertill, gemensamt
satt sig deremot, och derigenom ådragit sig konungens onåd.
Ryktet tillägger att så bestämd var markisen i sitt afslag, att
då konungen sista gången talade med honom i detta ämne,
han skall hafva svarat: "jag måste taga mig friheten att säga
eders majestät att saken ej låter göra sig; den är rent af
omöjlig." Konungen glömde ej detta svar, och som han
måste låta nöja sig med att fara till Skottland, i stället för till
kontinenten, beslöt han att strafTa ministern, och förböd
honom att följa sig. Denna hämd lyckades bättre än konungen
sjelf önskat. Man vill häri se en Nemesis för lordens
förföljelse mot drottningen. Han var då konungens villigaste
redskap, och ordspråket sannades här, som annorstädes: "man
älskar förräderiet, och hatar förrädaren." Det är i alla fall
en besynnerlig tillfällighet, om man så får kalla det, att under
tiden emellan konungens resa från England och hans ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
