Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
- 1833 -
10 juli till äminnelse af Jeane Hachette, som i spetsen för
qvinnorna på stället nödgade hertigen af Bourgundie att
upphäfva belägringen för staden 1472. Vi foro genom
Beaumont. En stor mängd chateaux bebådade
grannska-skapet af hufvudstaden. Vägen gick i rät linie genom rika
sädesfält och vingårdar ända till St. Denis, som fått sitt
namn af dess kyrkopatron, St. Dionysius, hvilken är här i
all sin helighet begrafven. Den dyrbara domkyrkan blef
under revolutionen nästan förvandlad i ruiner. De döda rycktes
utur sina grafvar, benen af konungar och hjeltar gjordes till
leksaker, och deras stoft bortsopades af vinden. Napoleon
lät åter iståndsätta denna vördnadsbjudande byggnad.
Montmartre ådrog sig dernäst vår uppmärksamhet. Det ligger på
en höjd, ej långt ifrån Paris, och är betäckt med
väder-qvarnar. Parisarne klättra ofta uppför denna höjd för att
njuta af den härliga utsigten. Deligensen rullade nu af med
accelererad fart, under idkeliga salfvor af postiljonens
smällpiska. En mängd åkdon, alla nya för mig, passerade oss i
tät och hastig succession. Mitt hjerta klappade af fröjd då
det ståtliga, så ofta omtalade Paris med alla sina palatser
och tempel på en gång "brast uppå mitt öga." Förunderliga
och verldsberömda stad, sade jag, snillets och
vettenskapernas nya parthenon, nöjenas och modgudinnans tempelborg,
narrars och lättingars paradis, alla motsägelsers förening, du
sublima och löjliga 1 är jag då vid dina portar? Hvilken
massa af palatser! hvilket mildt klimat! hvilken ren, hvilken
hög, hvilken blå himmel! hvilken leende, hvilken gyllene sol!
hvilka glada, lifliga och snillrika ansigten! Min extas
stannade med diligensen. Vi voro nu vid en af barriererne, der vi
måste uppvisa våra pass, utan hvilka "ön ne passé pas." Vi
blefvo ej länge uppehållne, och genom en labyrint af gator och
hus och monumenter och tempel och gapande skaror rullade
vi af till messageriet i Rue du Bouloy, dit vi ankommo kl.
half 5, tisdags eftermiddag, och der diligensen stannade. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
