Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
- 1838 -
röster och vidröra hvarandras kläder. Jag var nära att
för-tvifla. Jag slog jernväggen med mina knytna händer tilldess
de voro våta af blod, och skrek högt, med en röst som var
förfärlig genom raseriet af min förtviflan. De andra tycktes
lyssna af förvåning; det var ett svar på deras egen klagan.
Efter en paus hörde jag ett doft, tungt ljud, likt bullret af en
nedstämd trumma. Det var verkligen en trumma, som någon
i orkestern slog, i afsigt att väcka uppmärksamhet på sin
belägenhet Ljudet föreföll mig outsägligt hemskt, och när den
person som i en så ovanlig scen handterade instrumentet, af
vana, slog uti ordentlig takt, då öfverväldigades mina känslor af
ett slags fasa, hvilken jag endast kan jemföra med den som ett
religiöst sinne erfar vid någon ryslig ogudaktighet och Guds
namns hädande."
"Det torde synas ett slags vanvett att omtala det, och
likväl är det sannt, att då ljudet utaf trumman och de
klagande rösterne upphört, visste jag att det var qväll. Mitt
begär att supa, hvilket nästan blifvit en oöfvervinnelig passion,
återkom med den vanliga timman för dess tillfredsställande.
Oaktadt min belägenhet föreställde jag mig i kretsen af mina
liderliga bröder. Jag drack, men utan att få nog; jag blef
rusig vid föreställningen deraf, och den täppta och förgiftade
atmosferen, som förut nästan qväfde mina suckar, genljöd nu
af sång och skratt och eder. Detta onaturliga och exalterade
tillstånd upphörde snart, men den reaktion som derpå följde
medförde alla symptomerne af den unga och ovana drinkarens
uppvaknande. Jag led af hufvudvärk, yrsel, matthet, fruktan,
ånger. Tankar, helsosamma i sig sjelfva, men i min
belägenhet sårande som dolkar, tvingade sig på mig: min far — min
slägt — min otacksamhet — mitt högmod — min oredlighet
— min förspillda tid — mina förgätna pligter — min hädade
och föraktade Gud! — Jag döljde mitt ansigte i mina händer,
men jag kunde icke gömma mig för mina förebråelser. Strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
