Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1830
389
nedom af kusten och deras amfibiska natur. De hafva i
allmänhet hårda och vilda anletsdrag, en följd af deras
lefnadssätt och antisociabla yrke. Man känner en ovillkorlig rysning
då man oförmodadt stöter på en karl väpnad från topp till tå,
på hvars tunga ett beslag är lagdt, och som ser mörk och
bister ut som döden. Sådane äro de fleste af kustblockaden.
Någon gång träffar man ett undantag i en gammal matros
som nöden tvungit att antaga detta lefnadssätt. Hans
belägenhet är beklagansvärd. Han är en fisk utur sitt element.
Han älskar rörelse, men nödgas att stå stilla. Han språkar
gerna, men får ej öppna munnen, och i tyst förtviflan rullar
han sin tuggbuss från den ena käften till den andra. Huru
lycklig skulle ej en kamrat göra honom, för hvilken han
kunde få tala om sina öden och bataljer; men "stum" står det
på hans order, och Jack är van att lyda utan all gensägelse.
Vid åsynen af något misstänkt fartyg är blockadkarlen helt
och hållet lif. Tyst afvaktar han landstigningen. Nu lossar
han sin pistol, och i ögonblicket svara hundrade skott derpå.
Klipporna uppfyllas med män; alla skynda ner till stranden
genom gångar huggna uti berget, och en allmän slagtning följer.
Sedan man lemnat Dover förändrar scenen sig
betyd-ligen. Militärkojorna hafva försvunnit, och i deras ställe ser
man torn på korta afstånd från hvarandra, utaf hvilka hvart
och ett innehåller en liten garnison, som kommenderas af en
löjtnant. Som dessa karlar lefva mer tillsammans äro de ock
mer assosiabla än duaniererne vester om Dover. De hafva
en särskilt drägt: hvit hatt, blå tröja, hvita vidbyxor, två
pistoler, karbin och huggare. En tafla föreställande dem
omkring sina små kasteli, med en frisk kultje som upprörer
hafvet, och en sol vid horisonten som upplyser deras vilda
anletsdrag, skulle täfla med sjelfva Salvator Rosas
röfvare-band i de Abruzzinska bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
