Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
- 1838 -
koncentrerade brott. Jag förskräcktes tillochmed föl- ekot utaf
mina egna steg, och var flere gånger pfi Väg att väöda om,
utan att hafva uppfyllt ändamålet med min ditkomst.
Denna tvekan blef likväl tvert afbruten derigenom att
min ledsagare underrättade mig ött vi voro framtne. "Här,
unge man, här är doktorn som kommit för att se er", sade
fångvaktaren med hes stämma, I det han införde mig. Cellen
var liten och dyster. En lampa stod på bordet, knäppt
tillräcklig att visä mig fången och en äldre, bättre klädd persofy
som i medvetslös tystnad satt och såg på honom. Store Gud (
det var hans far. Han syntes icke hafva märkt att jag y&t
kommen in; men sonen reste sig, Btammade några ord a t
tacksägelse, och sönk ftedan åter ner, syftbal-t öfverväldigad
af sina känslor. En bibel låg på botidet öppen, på hvilken
ban fästade sina ögon. En lång tystnad följde, ty ingen af
obs hade förmåga eller lust att tala. Hur förändrad vat ej Att
den unga brottslingen framför mig ifrån den unga
Glouces-ter, som jag nyss besökt i Regent-stfeet. Hans ansigte
hade en blåaktig, gastlik färg; hans hår var tofvigt;
kalievetten stod på den bleka pannan; ögonen voro insjunkne och
blodsprängde. Han var klädd i sorgdrägt och bar en svart
spännhalsduk. Hur jag ryste när jag tänkte på de hårda
händer som inom några timmar skulle aftaga den. På bordet
låg en näsduk, som var genomvåt af tårar eller svetten fråA
hans panna, och bredvid den stod ett glas vatten, hvarmed
han esomoftast fuktade sina brända läppar. Jag vet ej om jag
beklagade mest honom eller hans olycklige far. Denne
senare syntes vara en bättre karl, med några gråa, glesa hår
spridda öfver det eljest kala hufvudet. Han satt med
sammanknäppta händer, hvilande på knäet, och betraktade sin
son med stirrande ögon, hvilka, jemte ångesten uti hans
anletsdrag, vittfttde om hans själsqval.
"Jag har, hr doktor," sade ändteligen delinqventen,
och lade ihop en bibel, "genomläst detta välsignade kapittei,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
