Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
- 1894 -
återtog han ändteligen, "hon känner ej mitt rätta namn, så
att när hon läser berättelsen om min — om min — afrättning
vet hon ej att det är hennes Edvard. Icke heller känner
hon mig under det namn jag bar i Regent-street. Hon är
ej bekant med min förskräckliga belägenhet; men hon måste
blifva det när allt är öfver. Nu, min kära, kära doktor,"
fortfor han, och fattade darrande min hand, "lofva mig vid Guds
barmhertighet och min frid i döden, — lofva mig att se
henne. — Hon bor — — ; besök henne vid hennes förlossning;
underrätta henne försigtigt om min död, och säg henne att
min sista bön var för henne. Ni ßnner i denna lilla börs 30
pund, de sista som jag har på jorden. Jag ber att ni vill
taga 5 deraf och gifva resten åt min förförda, min älskade
Maria." Han föll ner på sina knän, och slog sina armar
omkring mina. Han såg bönfallande, förvirrad på mig, och mina
tårar föllo ner på honom. "O, Gud ske lof för dessa tårar I
de försäkra mig att ni vill efterkomma min begäran. Vill ni
icke?" — "Ja, jag ger er mitt löfte," svarade jag, med
darrande läppar. "Det är ett bedröfligt uppdrag, men jag vill
uträtta det; jag vill gifva henne penningarne, och sjelf lägga
10 pund dertill, om det behöfves." — "Ål doktor, lita på
att Gud skall välsigna er för denna ädla handling. Och nu
har jag blott en ting att fråga er, ni kan underrätta mig
derom, är det dödssätt jag i morgon skall undergå," — han
satte handen till sin hals, och sönk ner på stolen, — är det
smärtande? är det långsamt?" Han kunde icke säga mer, ej heller
var jag i stånd att svara.
"Plåga mig ej," svarade jag efter en paus, "med att
lyssna till en sådan fråga. Anropa den nådige Guden, och
var viss att ingen som bedt honom uppriktigt någonsin gjort
det förgäfves. Röfvaren på korset" — — Jag stannade, och
kände att om jag ej genast lemnade cellen skulle jag dåna.
Jag tog honom uti handen; han kunde icke tala,utan snyftade
blott konvulsivt, — och om några ögonblick derefter var jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
