Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
- 1830 -
af Wellington vunnit en fullkomlig seger, och att
Franso-serne voro på flykten, tätt förföljde utaf Preussarne. De
tre-färgade fanorne och kokarderne hade nu samtligen försvunnit,
och brittiska flaggan svajade från alla fönster. Man ringde
med stadens största klocka för att bebåda den glädjefulla
nyheten för grannskapet, och några utaf Engelsmännen, som gömt
sig, vågade att visa sig igen. Det enda som minskade den
allmänna förtjusningen Yar mängden utaf sårade. Husen kunde
icke rymma hälften, och man måste lägga dem på halm i
kyrkorna och andra allmänna byggnader.
Måndagsmorgon den 19:de juni hastade jag till stridsfältet.
Jag var nödsakad att gå genom skogen vid Soignes, ty
vägen var så uppfylld att ingen kunde komma fram. De döda
behöfde intet bistånd, men de sårade, som ej sjelfva kunde
hjelpa sig, behöfde allt. En stackars karl hade ett hiskligt
sår öfver nedra läppen, som vidt gapade, och visade tänderne
och käken, som om en ny mun öppnat sig under den första.
En annan, helt och hållet blind utaf ett hugg tversöfver
ögonen, satt flämtande och mumlade "de l’eau! de l’eau!"
Köpet efter vatten var sönderslitande. Fransosernes de Teau
och Tyskarnes wasser ljuda ännu uti mina öron.
Hundradetals sårade måste hafva dödt af törst allena. De hade intet
hopp om hjelp, ty äfven de mest barmhertiga personer vågade
ej nalkas detta blodsfält af fruktan att bli nödgade att begrafva
de döda. Denna begrafning var verkeligen fasansvärd. Stora
fyrkantiga gropar af omkring sex fots djuplek gräfdes, och
trettio till fyrtio unga karlar, afklädda inpå bara kroppen, kastades
deri om hvarandra, och betäcktes derefter med jord, men på
ett så vårdslöst sätt, att ofta en hand eller fot ännu satt
ofvan marken. Några ryska judar hjelpte till att plundra de
döda genom att bryta ut tänderne på dem, med den mest
brutala likgilltighet. Kamrarnes klingande, blandadt med de
pistolskott som hördes då och då ifrån olika håll af slagtfältet,
skar mig uti själ och öron. Jag kunde icke gissa meningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
