- Project Runeberg -  Dagsländor. Anteckningar under vistandet i England och Frankrike åren 1818-1832 /
441

(1846) [MARC] Author: Johan Peter Wåhlin - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 1880 -

441

Närvarande ägaren, kardinal Weld, tillhörer en af Englands
första katolska familjer. — Den dag vi valt för vårt besök
var dyster som det ställe vi ärnade bese. Det var en kulen
morgon, utan en enda sträle att genombryta
december-dimman, och intrycket deraf ökades af landskapets enslighet och
tystnad, hvilken endast afbröts af vindens tjut och vägens
brusande, som skummig slog emot de lodräta klipporna på
hvilka slottets massiva murar hvila.

VI lyftade sakta den tunga hammaren på dörren, och ett
lekbroder bèsvaràde kort efter vår modesta klappning. Han
frågade oss om vi hade någon "order från familjen," i brist
hvaraf vi anförde det speciella ändamålet med vår långa resa,
våra namn och yrken, hvarom superiorn underrättades, medan
vi lemnades sans ceremonie på gården , der ingen lefvande
varelse syntes utom en hes bandhund, som tycktes vara lika
stor miøantrop som ställets andra innevånare.

Ändteligen hördes de knarrande gångjernen utaf dörren
åter, och med tillsägelse att tala så tyst och så litet som
möjligt anmodades vi att följa den lefvande skuggan som i
half-dagern sväfvade framför oss genom de slingrande
gångarne. Hade jag varit ensm, fruktar jag att jag ändrat mitt
beslut, och sagt min mysteriösa ciceron att jag ville "komma
igen en annan gång"; men sällskap gifver mod, och vi
fortsatte derföre vår väg, drifne af den naturliga nyfikenheten att
se ett kloster. En af munkarne gick förbi oss, klädd i sin
ordens smutsiga drägt, med ett rep om lifvet Han bugade
sig för oss, och vi fingo genom en viskning veta att han var
nyss ankommen, och som han ej umgicks med någon af de
andra munkarne, och hade ett särskilt rum, förmodade man
att han var en person af rang, som superiorn endast kände,
och om hvilken ingen efterfrågan vår tillåten.

Vi inkommo först I refectorium, och derefter i dormi
torium, af hvilka intetdera visade något tecken till beqvämlighet

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagslandor/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free