Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 1880 -
453
Hvad som händt sä mången annan stor artist har äfven
inträffat med Paganini. Han har haft en stor mängd
efter-apare — på respektabelt afstånd, det förstås. — Paganiner
växa nu för tiden upp som championer, eller, om man hellre
vill, som Cadmi väpnare. Låt oss hoppas att de ej komma
på samma sätt i lufven. "Cadunt subiti per mutua
vul-nera fratres."
11 8 z t ,
fortepianots Paganini, är en annan af dessa lyckliga, rikt
begåfvade naturer, dessa sångens barn, som lefva ett så
poetiskt lif, dem vi älska, beundra och afunda. Då han satt sig
till sitt instrument är denna spensliga och timida varelse
känslolös för allt som omger honom, Tonkonsten, hans enda
passion, uppfyller hela hans själ. Tusende melodier erbjuda sig
åt hans inbillning, och ban har blott att reda sig ur mängden
af de idéer som sjunga i hans öra om kärlek, hänryckning och
förtviflan. Han sitter rak, med slutna ögon och händerna
utsträckta öfver verlden af sin skapelse, helt och hållet
öfverlemnad åt sin entusiasm. I hvad hemlighetsfull bok läser han
dessa passionerade noter? Ingen vet det mer än han sjelf;
han lyder blott den genius som inspirerar honom. Han
spelar såsom fågeln sjunger; då inspirationen slutar upphörerhan,
och ingenting i verlden kan då förmå honom att fortfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
