Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Oenom de nya jernvägarne i England hafva hundradetals
personer som äga aktier i kanalerne förlorat stora summor.
En Engelsman beklagade sig, under en ridt långs utåt
Bristol-kanalen, deröfver för en vän, hvilken sökte trösta honom
så godt han kunde. Under vägen blef den förres häst skrämd,
ryttaren föll pladask i kanalen, och kom lung våt opp. "Nå!
hade jag ej rätt", sade hans vän triumferande, "att kanalen
en dag skulle fylla dina fickor."
En ung flicka född i Sidney, dit Engelsmännen skicka sina
förbrytàre, blef tillfrågad om hon skulle ha lust alt fara till
England. "Å!" svarade hon med mycken naivitet, "jag
skulle bli rädd att fara dit, för de många tjufvarne der äro."
Utan tvifvel ansåg hon England för en riktig bikupa, som
hvart &r utsänder sina svärmar till koloniens öcknar.
Ett gift fruntimmer anmärkte en dag under ett samtal, med
anspegling på Kon. Davids 148 psalm, att, ehuru "ynglingar
och jungfrur, gamla och unga", voro der uttryckeligen
nämda, fanns intet ord sagdt om gifta qvinnor. En prest, som
hörde detta, genmälte att de ej blifvit glömda, men att de
voro inbegripne i en af de föregående verserne, under
benämningen af "eld, hagel, snö, dimba och stormväder."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
