- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
6

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där uppgick Iifvets späda strimma
ur hemmets dalar, huld och skön;
dit ilar i vår sista timma
vår suck, vår längtan och vår bön x).

Mest gripande yttrar sig den af dödsaningar öfvermannade åldrande
skaldens längtan tillbaka till barndomens nejder i en dikt skrifven 1841 *).
Han ber sin lycklige vän, som vunnit, hvad han själf efterträtt men ej
blifvit beskärd, ett prästerligt tjäll i födelsebygden, att frambära hans
afskedshälsning till de barndomsvänner, som möjligen ännu kunde fråga,
när han ämnade återkomma, blommorna, trasten och den dal, som sett
hans glada lekar. Aldrig skulle han återvända,

»ty, ack, den blomstertid är slut,
som känslans rosor regna låter
på Iifvets bana hvar minut».

Hurudan var den natur, som omgaf den uppväxande gossen?
Den är vida bekant för sin skönhet; och det är tydligtvis i de starka
intryck denna omgifning gjort på barnets sinne vi hafva att söka
ursprunget till den lifliga naturkänsla, som är ett så utmärkande drag i
Dahlgrens författarskap och ofta slår ut i en hänförelse för naturen,
som knappast i lika hög grad är fall finnandes hos någon annan svensk
skald 3). »Också berättade han», säger Arvidsson4), »ännu under sina
äldre dagar med förtjusning om sina barndoms- och ungdomsminnen
från dessa härliga trakter, Vikbolandet och Norrköpings praktfulla
nejder, Kolmårdens undersagor m. m.» Ofta besökte han dessa ställen
på sina sommarresor och särskildt synes det fagra Stafsjö hafva legat
hans hjärta nära; han besjunger det ofta på både vers och prosa 5).
I den ofvan nämnda uppsatsen i »Kometen» skildrar han Stafsjö och
dess omgifningar sålunda:

»När man hunnit en fjärdingsväg nära detta styckebruk, hälsas man
af en liten spegelklar sjö benämnd Stafsjön, omgifven af löfskog samt
beprydd kring sina stränder med små nätta rödfärgade envåningshus.
Man spatserar utmed sjöstranden, till dess man genom en allé blir
varse själfva herrgårdsbyggnaden på höger hand, hvars hvita hus be-

’) Till landshöfdingen baron Palmstierna i Östgöta gille i Stockholm,
Jungfrun i det gröna, 1838.

2) Farväl till f. d. rectom vid Catarinæ skola kyrkoherden i Linderås
af Linköpings stift, herr magister Johan Borgvall, den 22 maj 1841 i kretsen
af några vänner. Talltrasten 1842. Omtryckt S. A. 1875 n, 321.

3) Att han själf redan tidigt haft klart för sig det starka inflytande
hembygdens natur utöfvar på det poetiskt begåfvade sinnet, framgår" af
romanen Aurora I, s. 26 (1815).

*) O. a. a. s. VII.

s) Södermanlands lof till herrar Södermanlänningar på Ostgöta Gilles
vägnar, Jungfrun i det gröna, 1838; Grossörskan Vierdumpels resa till
kanalfesten (Morgonstjärnan 1833, omtryckt S. A. 1847—48 V, 8. 122) samt
flerstädes i “Kometen*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free