Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kantskap med sin blifvande magister. Denne var alit annat än blid.
Rösten var rytande och skarp, minen bister och denna bisterhet
ökades ytterligare af det orakade skägget. Vid minsta hviskning reste han
på sig, slog boken i katedern och röt till förfärligt.
Denne man var den från Dahlgrens och Hedborns
ungdomshistoria bekante magister Lars Johan Boraeus, död såsom kontraktsprost
år 1837. Det var en skicklig, samvetsgrann, hjärtegod och
utomordentligt hjälpsam lärare af ett hetlefradt men i grund och botten
synnerligen känsligt, ja känslosamt temperament, en man, som vid
undervisningen såg sitt säkraste hjälpmedel i karbasen. Denna var också
i ständig verksamhet, gick för att använda Dahlgrens ord i krönikan
som en smedslägga ständigt upp och ned. Endast vid vårterminens
examen visade han sin inneboende fryntliga välvilja. — Också var han
synnerligen fruktad men synes äfven ha lyckats vinna sina elevers
kärlek. Han tillbads, men med ett slags fasa. Ännu så sent som år
1831 känner en af hans forna elever, den såsom topografisk författare
bekante komministern John Bohman, vid ett samkväm under ett
prästmöte en verklig skolfruktan, då den forne läraren, som han sedan
skoltiden ej återsett, inträder i rummet. Men denna känsla lade sig snart
vid anblicken af den fryntlige prosten 1). I sitt vid Atterboms
återkomst till fäderneslandet år 1819 skrifna fantasispel Molnskyarna
använder Dahlgren honom såsom en burleskt komisk figur, i det han
låter honom såsom skollärare vikariera för Hedbom, som under tiden
är ute för att mottaga den öfver Östersjön kommande
fosforisthöfdin-gen. Detta var ju endast en yttring af ungdomlig uppsluppenhet och
har helt säkert mottagits med jubel af kamratkretsen, i hvilken många
af egen erfarenhet kände originalet; äfven i Hedboms af Atterbom så
lofordade mimiska föreställningar spelade Boraeus en betydande roll.
Men värre var, att Dahlgren obetänksamt nog lät denna scen med den
karrikerades namn stå kvar, när han år 1828 tryckte det glada stycket
i sina Ungdomsskrifter. Det sätt, hvarpå han här framställt den
allmänt aktade Boraeus, väckte mycket misshag såväl i Stockholm —
denna obetänksamhet framdrogs till Dahlgrens nackdel vid kontroversen
mellan honom och Stockholms konsistorium samma år — som i
prästkretsar i Östergötland 2). Senare skildrar skalden honom emellertid
med mycket erkännande i Krönikan och längre fram tillägnade han
honom sin kalender Morgonstjärnan i tacksamma och hjärtliga ordalag.
Honom ville han tillägna sitt arbete, säger han, ty han visste ingen
för sitt hjärta närmare: »Fader och moder de ligga ren på bår säger
den gamla folksången och deras ben äro längesedan multnade i jor-
’) Bref till Dahlgren af den 6 okt. 1831. D:s brefv. K. B.
>) Holmberger, en af Dahlgrens ungdomsvilnner, frftn Linköping, 14
jan. 1832. D:s brefv. K. B. Jfr..Räitf, Samlingar och anteckningar till en
be-skrifning öfver Ydre härad i Östergötland V s. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
