Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande genom fingrame med. Lindblom gaf sin tillåtelse och väl
äf-ven Lehnberg. Emellertid framgår det af Linköpingsbladets
teaterannonser, att det vanligen var under julmånaderna, då alltså det vida
öf-vervägande antalet af gymnasisterna var hemrest, som en teatertrupp —
så vidt jag kunnat finna, alltid den framstående svenska komiska
teatern under Stenborgs ledning — kom till staden. Stundom spelade
man vid Ekkällan utanför densamma — på grund af teaterförbudet? —
men äfven inne i staden fanns ett teaterhus, som någon gång användes.
Repertoiren bestod af operacomiquer och vådeviller, komedier
samt framför allt rörande borgerliga skådespel. Det var enkannerligen
stycken af Kotzebue och hans svenske efterbildare Lindegren och Björn
samt andra representanter för den flacka sentimentaliteten inom dramat
som gåfvos — alltså en litteratur, som kunde komma tårfloderna att
strömma från de »ömma» åskådarna. Hör bara några titlar: Nina
eller den af kärlek svagsinta, Den försonade fadren, Världsförakt och
ånger, De moderlösa vännerna, Den förförda flickan, Redlighetens
seger öfver förtalet, Den okände sonen, Eremiten eller fadershjärtat, Den
landsförviste eller Fattigdomen och den ädla stoltheten o. s. v. Till
denna genre kan ju äfven räknas Helmfelt af Gustaf III, ehuru
huf-vudpersonen är historisk. Röfvardramer — Schillers Die Räuber i
allt väsentligt- öfversatt efter en fransk bearbetning —, skräck- och
sen-sationsdramer — Gustaf III:s dystra Den svartsjuke neapolitanaren —
samt historiska stycken — Johanna af Montfaucon och Korsfarame af
Kotzebue — uppfördes äfven för omväxlings skull. Den mest
omtyckte komediförfattaren var äfvenledes Kotzebue. Dock hade man
äfven tillfälle att se Beaumarchais’ Barberaren i Sevilla samt mer eller
mindre originella skapelser af Envallsson, Kexell, Björn och Gustaf III.
Kexells Kapten Puff eller storprataren var gifvetvis ett utmärkt
repertoirstycke. Envallssons sångspel Kronofogdarna eller slåtterölet och
Armfelt-Hallmans Tillfälle gör tjufven hörde äfven till de skådespel,
som publiken gärna återsåg. Föreställningarna tyckas ha omfattats med
lifligaste intresse af stadsborna 1).
Musiken odlades äfven i den konstintresserade staden. Det var
ej ovanligt, att gymnasiekapellet räknade 25 till 30 medlemmar, och
ej sällan lät det höra sig till borgarnas synnerliga nöje; förstärkt med
amatörer spelade det ofta under vackra sommaraftnar på ett berg
utanför staden till de skönas ära, hvilka ej försummade att visa sig.
Åf-ven Stenborg anordnade stundom konserter.
Gifvetvis gafs det äfven lägre folknöjen: man visade allehanda
mekaniska konster, dresserade djur o. d. 1808 tillkännagaf »den *)
*) I Linköpingsbladet af den 17 febr. 1808 tacka “Samtelige
ledamöter af Svenska Comiska teatern11 allmänheten för den uppmuntran, som
kommit dem till del vid deras recett: nettoinkomsten af denna belöpte sig till
210 Rdr rgt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
