Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osynliga flickan,» att hon den och den dagen för sista gången komme
att låta höra sig.
Ett afbrott i det eljest lugna och enformiga lifvet var äfven
sock-negången, hvarom Ödmann berättar. Denna gamla sed afskaffades
dock vid Linköpings gymnasium läsåret 1807 — 1808.
Läroverket åtnjöt vid denna tid mycket anseende och hade flere
dugliga lärare, såsom det brukar uppgifvas väsentligen genom
Lindbloms åtgörande. Huru högt fosforisterna, åtminstone af en äldre
generation, satte gymnasiet, framgår af Livijns yttrande i bref till
Hammarsköld från Lund, hvars universitet han säger vara »egentligen i alla
afseenden ett gymnasium, hvars företräde för det i Linköping ej är så
fulltygad» 1).
Stiftets och läroverkets högste styresmän under Dahlgrens
studietid i Linköping voro alla hvar och en på sitt område framstående män.
Lindblom var, som jag förut nämndt, mycket uppburen af alla både
lärare och elever samt stiftets prästerskap. Utan att vara något
märkvärdigt som präst eller vetenskapsman var han en synnerligen
representativ man och på grund af sina förbindelser med högt stående män
och tidens vittra storheter mycket inflytelserik. Om honom yttrar
Lin-köpingsbladet 1803, att han redan länge varit känd som smakens fader
i stiftet och att han sprider religionens mildring och sedlighetens
ömtålighet; då stiftets prästerskap i okt. 1805 togo ett högtidligt farväl af
honom, som blifvit ärkebiskop efter von Troil, betygade det i de
verser, som afsjöngos till hans ära:
»upplysningens, moralens bud
med skönt, harmoniskt ljud
af Lindbloms mun vi tjusta lära».
Samtidigt hyllar honom Wallin i ett ode *), i hög grad ståtligt,
såsom ofta förhållandet är med dennes tillfällighetsdikter: den ny
utnämnde ärkebiskopen är för honom »vishetens och religionens
upplyste, känslofulle vän», han kom »med stilla vishet väpnad och villor
bröt och hjärtan vann» och tillkämpade sig de vackraste segrar på sitt
betydelsefulla verksamhetsfält, nämligen »ljus och tålsamhet i
tänkesätten». Den hvad idéinnehållet angår synnerligen intressanta dikten
slutar med en fullständig apoteotisering af den vördige och älsklige men
i andligt afseende ej synnerligen betydande prelaten:
»Men vill den fräcka lasten lägga
sitt dolda streck för himlens vän,
och vill det blinda nitet egga *)
*) L. till H. 1813. Lj. S. V. H. IV, 606.
J) Linköpingsbladet 2 nov. (88). Omtryckt i Wallins Samlade
vitterhetsarbeten II, 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
