Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undran. Så säger Palmblad i sin den 10 okt. 1808 i
Auroraförbun-det upplästa öfversikt öfver fosterlandets vitterhet, att han »räknade
honom till de största snillen vårt land någonsin burit» och att en hög
poesi råder i alla hans vältalighetsstycken. Låt vara, att Palmblad
denna gång velat, såsom Bottiger *) säger, visa sig artig emot stiftets biskop
— längre fram utföll ju den Nya skolans omdöme om denne helt
annorlunda — ordalagen visa dock, hvilken allmän aktning den blide,
rikt begåfvade mannen åtnjöt.
Efter honom fick stiftet till styresman den såsom politiker bekante
Carl von Rosenstein, Lindbloms efterträdare såsom ärkebiskop. I april
1809 gjorde han sitt första besök i Linköpings gymnasium, vid
hvilket Dahlgren då ännu vistades. Med honom kom skalden
längre fram i mångfaldig, ehuru ej alltid angenäm beröring.
Domprosten, Jonas Dubb, »en gammal ärans man,» var känd
såsom utmärkt predikant, men hade mycket att beställa med satan och
var väl lokaliserad i dennes bostad *).
Bland lärarna B&ra särskildt tre framhållas: Harlingsson,
Arenan-der, om hvilka båda längre fram i ett annat sammanhang, samt lektorn
i grekiska Marcus Wallenberg, den mest omtyckte af alla, sedermera
efter von Rosenstein stiftets biskop; med honom kom Dahlgren senare
såsom riksdagsman och verksam ledamot af Östgöta gille i beröring.
Hans väsen, »öppet, flärdfritt, patriarkaliskt» 3), har helt säkert slagit an
besläktade strängar hos skalden. Till honom sjunger han i Östgöta
gille 1828:
Hvem lifvar på nytt våra sinnen,
hvem manar de framfarna minnen
från hembygdens älskade strand?
Hvem är denna gäst, som oss räcker
sitt handslag och tankarne väcker
på fordna förtroliga band?
Jo, du, som med känsla af ära
ej lismarens konst kunnat lära
ej falskheten någonsin tål,
som vandrar din stig och föraktar
den krypande slughet, som fraktar
på smygvägar fram till sitt mål *).
■) Auroraförbundet i Upsala. Litteraturhistorisk skildring. Svenska
akademiens handlingar II: 49, s. 400 —401.
*) Hultin N. I. Tidning 1877.
’) Tegnér till Linköpings domkapitel vid Wallenbergs död. T:s S. S.
jubelfästuppl. VI s. 460.
4) Jungfrun i det gröna 1838. Omtryckt S. A. 1847—48: II, s. 110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
