Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehålla så mycken akademisk retorik. Ja, detta sällskaps handlingar
ge oss på det hela taget en så trogen bild af »järnårens» l) poetiska
uppfattning, att jag tror, att en något så när uttömmande skildring af
detsamma bör kunna påräkna allmänt intresse, åtminstone såsom
motbild till det mera ungdomsdjärfva förbund, hvars karaktäristiska drag
Bottiger så träffande återgifvit. i
Då man vet, att Atterbom under sin gymnasietid i Linköping
flitigt läste tysk poesi — härom vittna de dikter han år 1806 införde i
Linköpingsbladet — kunde man ju med skäl antaga, att äfven det
son-dén-dahlgrenska förbundets vittra alstring skulle visa något tyskt
inflytande. Men så är icke fallet: de unga författarna tyckas ej ha varit
förtrogna med den tyska litteraturen. Språket lästes ju icke på
gymnasiet, och tyska författare torde vid denna tid, innan Bruzelius börjat
utgifva sin samling Bibliothek der deutschen Classiker, ej hafva varit lätt
åtkomliga i landsorten. Ännu juli 1808 klagar Palmblad i bref öfver,
att det icke fanns någon som helst tysk poesi på boklådorna i
Norrköping, hvarföre’ han måste skaffa böcker från Stockholm *). I en och
annan enskild boksamling fanns gifvetvis äfven den tyska litteraturen
representerad — Atterbom hade ju tillfälle till ganska vidsträckta studier
af tysk diktning i sin morbroder konsistorienotarien Kemells bibliotek
— men det var nog ej många af gymnasisterna som hade tillgång till
någon sådan. Man kunde ju förmoda, att Sondén genom Atterbom
införts i den tyska litteraturens studium, men detta har ej skett, ty ännu
hösten 1809 synes han ej varit hemmastadd i det tyska språket8). Och
har ej Sondén varit förtrogen med Tysklands vitterhet, kan man med
trygghet antaga, att den äfven varit Dahlgren främmande.
Det är möjligt, att det är den af Atterbom skildrade Arenanders
undervisning som hos lärjungarna väckt ett intresse så starkt, att de
beslutit bilda en egen akademi. »När Stockholm har en
vitterhetsakademi och Göteborg sitt vittra samfund, hvarföre skulle då ej denna
plats ha något motsvarande?» frågar en af medlemmarna i sitt
inträdestal. Lektorn i romerska språket och vältalighet, Per Arenander,
läroverkets skickligaste men på samma gång mest impopuläre lärare —
gymnasisterna visade sin ovilja genom pereatrop och fönsterinslagning —,
hänvisade i sina föreläsningar till de romerska klassikerna såsom
mönster: han föreläste särskildt öfver Vergilius, hvarvid han till jämförelse
’) Som bekant kallade Hammarsköld i sitt prospekt till Lyceum (dec.
1809) åren 1803—1809 i litterärt afseende så.
*) Frunck, Bidrag till kännedomen om Nya Skolans förberedelser och
första utveckling. 1889 s. 40 not 2.
*) Palmblad till Elgström den 6 okt. 1809. P. omtalar här, att han
gjort Sondéns bekantskap och tillägger: “Det är en älskvärd, blygsam
yng-•, något förbehållsam, åtminstone för mindre kända. Det är skada, att
hela hans tid kommer att upptagas denna termin af lärandet af själfva tyska
språket. Frunck o. a. a. s. 184 not 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
