Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänker åt den dygdige »uslingen» ett hopp om slutet af hans
lidanden i en tillkommande sällhet! \
»Skaldekonst, hjärtats och känslornas sanna språk, förmådde min
svaga penna teckna dina under, dina verkningar på människohjärtat,
skulle jag försöka», utropar en talare. De poetiskt begåfvade må ägna
sig åt denna, de öfriga hafva ett härligt mål i vältaligheten, som är en
nyttigare konst än poesien, ehuru ej alldeles så lysande och förträfflig.
Liksom upplysningstidens män i allmänhet, hvilka ej kunde finna
någon näring för sin omedelbara känsla i den gällande dikten, med
ifver ägnade sig åt musiken och satte den mycket högt, så sjunges
äf-ven i detta sällskap dess lof 1). Näst poesi och vältalighet är
musiken den skönaste och mest upplyftande af alla fria konster. Poesien
sysselsätter förståndet och hjärtat; musiken gör intryck på sinnet och
känslorna.
»Hvilket fullkomligt arbete kunde man icke vänta, om en man
funnes, som af Apollo på engång fått lyran och flöjten?» säger den
yngling, som med ett tal om musikens och poesiens förhållande till
hvarandra tager sitt inträde i kretsen. Det är ju egendomligt, att han
ej i detta sammanhang nämner Bellman; denne var emellertid, såsom
äfven Hultin intygar, vid denna tid mycket litet känd i Linköping.
Atterbom hade dock läst honom hos Kernell.
Som vi sett, framhålles någon gång, ehuru mera enstaka, poesien
såsom en känslans sak och vid ett tillfälle framhäfves sinnets oskuld
såsom grundvillkoret för upplysningens verkningar. Den senare tages
äfven någon gång ur en mera religiös synpunkt, ungefär så, som det
skedde under upplysningstidehvarfvets tidigare skede i vårt land.
Möjligen stodo Linköpingsbladets läsare på en något äldre ståndpunkt än
Stockholmspostens; men det behöfver ej vara efterblifvenhet som här
röjer sig, det kan också vara något nytt som bryter fram. 1
skolordningen af 1807 inskärpes, att undervisningen i filosofi, moral och
sedelära borde bedrifvas så, att den icke strede emot eller undergräfde
religionens grundvalar. Lärjungame borde öfvertygas »om
otillräckligheten af all mänsklig vishet och nödvändigheten af en uppenbarad
religion».
1 allt väsentligt är förbundets litterära uppfattning, så långt
hand-lingame sätta oss i tillfälle att bedöma den, enhetlig och allt igenom
upplysningstidehvarfvets s).
’) Clewberg talar i sitt inträdestal i Sv. akademien om musiken. Så
gör äfven Acharius i det inträdestal han håller inför de unge medlemmarna
af Musis Amici i Uppsala. Upplysningstidens män höllo gifvetvis poesien och
musiken strängt isär, romantiken ville utplåna gränsen mellan dem och
låta dem strömma öfver i hvarandra.
’) Arvidsson har således ej rätt, då han (o. a. a. s. IX) säger, att
genom förbindelsen mellan Atterbom och Sondén en fläkt af den anda, som
behärskAde Auroraförbundet i Upsala, redan spridt sig till denna landsort
och gifvit en ny riktning åt de diktande ynglingarna i Linköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
