Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, jord, tag nu mot i ditt sköte
och freda för lidandets smärta
ett godt fast förgängeligt hjärta —
din ömmaste omsorg det möte!
Jag ställer Hedborns och Sondéns olika versioner af samma strof
vid sidan af hvarandra.
Sondén:
Som kornet, af plöjaren lämnadt,
i jorden att läna hans möda
ger hopp med en växande gröda,
hvartill det af honom var ämnadt.
Hedborn:
Af kornet, det multnade, döda,
vid vårsolens hyllande lågor,
uppstiger en gyllene gröda
i härliga, färgmängda vågor.
Hedboms klingar något! Men äfven Sondén visar, att han fått
hum om den nya poesiens prakt och prål, ehuru ej till styckets fördel.
Hans två sista strofer lyda:
Och då, när basunaren skallar
vid strömmarnas flödande brusning
och vindarnas sorgliga susning
och dånet af hafvet, som svallar;
då dagen förlorar sin ljusning
och åskan på åskorne knallar,
den l) lämna, när Domaren kallar
till himlens oändliga tjusning!
Här har däremot Hedborns dikt en enklare, mera psalmartad ton.
Sondéns tolkning faller stundom rätt ledig, det kan ej förnekas *).
Hvarifrån kommer denna nya ton i Sondéns dikt? Jo, den
1 april 1809 (n:r 26) innehåller Linköpingsbladet en synnerligen
märklig dikt, nämligen Atterboms Nänie öfver Fredrik Ekmarck, för hvilken
han den 13 febr. s. å. erhållit den mindre utmärkelsen i
Auroraför-bundet. Det är första gången som signaturen A. visar sig i det
offentliga, liksom äfven fallet är med Elgströms (E.), hvilken finnes under
mottot. Poemet är ett karaktäristiskt alster af Atterboms romantiska
fantasi. Det söker en utprägladt musikalisk stämning genom rytm,
ordval och nya atterbomska ordkombinationer, ofta i sin sirlighet och
omständlighet erinrande om Atterboms senare genom hela lifvet räckande
’) den — graf ven.
’) Intressant skulle vara att med Nya skolans oeh Wallins
öfversätt-ningar iämföra de tolkningar, som gifvits äf en äldre poetisk smaks
anhängare: Adlerbeth (Skaldskrifter II, 127) och Valerius, men detta tillåter mig
icke utrymmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
