Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes ha tilldragit sig under sommaren 1809. Troligen hör den
oefterhärmligt roliga konditionshistorien äfven till denna tid.
Så obetydliga de båda dikterna än äro — de finnas aftryckta
hos Arvidsson 1) — så »lästes de likväl med nöje och väckte ett
synnerligt deltagande för den unge skalden 2)».
Senare såg Dahlgren, såsom förut framgått, gymnasietiden och
äfven de efter densamma följande studentåren i ett rosenfärgadt skimmer.
Han sjunger:
Ack! sköna tid, då tungan stamma:
Jag älskar dig, du Ende, dig,
då hela hjärtat stod i flamma,
dess eld i ögat spridde sig!
Då hvarje dröm blott kärlek tydde
och hvarje suck ett kärleks ord,
och för vår späda aning grydde
ett gyllne lif på denna jord!
Hur lyckligt att så saligt drömma
och drömma det hvar enda dag
och låta mot naturens strömma
sitt eget hjärtas fulla slag!
Och då, när ändtligen den sköna,
den evigt Hulda funnen var,
än grönare blef oss det gröna,
än klarare hvar bölja klar,
än ljufvare hvar ton i lunden,
än hetare hvar stråles brand,
än mildare på himlarunden
hvar stjärna öfver molnens rand.
Och flög så kyssen, ack, den första,
den sötaste från hennes mund,
hvem fann sig ej på jord den största,
den sällaste från denna stund!
Förtrollningstid, du är försvunnen,
din sol gått neder i sin graf!
Min korta lefnadstråd är spunnen,
han snart af Nornan klippes af.
Dock minnet sväfvar än tillbaka
lik älskarns vålnad till sin brud.
’) O. a. a. s. IX o. f.
!) Linder o. a. a. Jfr Dahlgrens egen uppgift i Krönikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
