Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, lämnar han två dikter, Sköldmön i Sunnanskog och Kämpen i
Nordanskog, hvilka af Nya skolans kritik, d. v. s. i detta fall
Hammarsköld, mottogos mycket välvilligt.» Båda äro lika så lyckliga i
anseende till uppfinning som utförande» *).
De äro ganska egendomliga prof på en strängt genomförd
naturpersonifikation och afse att skildra två svenska bergs utseende under
årets växlande tider. Vi finna således redan här den lust för isolerad
naturskildring, som utmärker Dahlgrens författarskap.
»Sköldmön i Sunnanskog» börjar:
Det ståndar en sköldmö i Sunnanskog
med Vänerns urna på arm.
Af purprade molnen hon kransad är;
och Vättern speglar bland fjärmaste skär
jättinnans blånande barm.
Så skildras denna jättestora sköldmö vidare, tills man i
slutstrofen får veta, att det är Kinnekulle som menas.
Vi finna således här en konsekvent i minsta enskildheter
genomförd naturpersonifikation, som poetiskt sedt måste misslyckas, emedan
en sådan ej låter sig utföras i detalj på detta sätt. Beskrifnirrg är ej
här på sin plats, det är rörelse och handling som kräfves. Men detta
saknas alldeles i Dahlgrens försök; trots all ansträngning från
författarens sida gör därföre sköldmön ett lika liflöst intryck som berget. Man
löper äfven vid naturskildringar sådana som denna lätteligen fara att
bli osmaklig, såsom jättinnans »blånande» barm visar 2). Försöket är
likväl lärorikt nog. Kompositionen i stycket är äfvenledes ganska
egendomlig: man måste i själfva verket ha läst slutstrofen för att kunna
fatta det föregående.
»Kämpen i Nordanskog» ( Åreskutan) är uppbyggd på samma sätt.
Det ståndar en kämpe i Nordanskog
med hug för riddarevärf.
Som luften klar är hans svallande blod,
som Svithiods himmel omätligt hans mod,
och järnskölden skakar han djärf.
Naturpersonifikationen genomföres såsom i föregående dikt; dock
är skildringen af naturen under de olika årstiderna här utförligare.
’) Svensk Litteraturtidning ’/* 1813. Hammarskölds förtjusning delas
dock icke af den mera kritiske Rääf. som finner dessa b&da dikter vara
själlösa staplar af nya ord och fraser eller tankar sedan Arilds tid. R. till
Hammarsköld 14 jan. 1813. H:s brefv. K. B.
’) 1853 års upplaga af Dahlgrens skrifter har till detta ställe följande
not: Genom hägring nämligen. Det är allmänt bekant, att nämnda
luftfenomen ej sällan forekommer på denna i så många afseenden märkvärdiga sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
