Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som äro så vackra drag hos den nya skolans män. Äfven om Dahlgrens
framtid visade sig de ledande männen, särskildt den praktiske
Palmblad, mycket omtänksamma, låt vara, att denne senare ofta antar
beskyddarens nedlåtande ton.
Hammarsköld hade vändt sig till Palmblad och bedt honom
skaffa informator åt en grosshandlarefamilj i Stockholm. Denne
föreslår »Gossens skald», som gärna ville utbyta sin kondition hos
Mal-merfelt mot en i Stockholm 1). Om denna sak föres under den
närmaste tiden en vidlyftig korrespondens mellan Hammarsköld, Palmblad
och Dahlgren. Denne senare säger upp sin kondition och vänder sig
direkt i ämnet till den varmhjärtade Lorenzo, hvilken han vid denna
tid ännu icke kände. Genom de två brefven till denne *) få vi en
ganska god inblick i Dahlgrens ställning och sinnesstämning vid denna
tid. Det första jbrefvet är af den 22 juli.
»Rättnu får jag sjunga om mig, som Bellman säger: Långer och
smaler, fuktig och haler, i morgon dig häng; jag är nämligen så
ut-ledsen på usla konditioner, så att, om det lönade mödan att förarga
sig häröfver, kunde jag väl med all heder och skäl hänga mig. ödet
synes äfven vilja påföra mig allt uselt afskrap att ha att göra med för
att få mig som Democritus och Heraclit: att antingen skratta eller gråta.
I Stockholm ges åtminstone några utvägar; där finner jag goda
sällskap, om jag ej har dylikt hemma, där har jag in summa utväg att
bli en bra karl, om jag vill, och tvärtom, men på landet har jag
tillfälle till intetdera delen. Förlåt min jeremiad! Den är just inte
egentligen uppstämd för min närvarande belägenhet; men när man en gång
väl varit gastkrammad, tror man, att spöken finns; och därföre är man
fruktande. Jag spelar i löjliga äfventyr en annan Don Quixote, ehuru
hvarken jag är en riddare eller så dum som han. —
1 dag är hela Upland häromkring i rörelse, ty ingen mindre än
landshöfdingen kommer. Torpame köra in svin och boskap, att ej de
må möta hans nåd och säga något försmädligt åt honom; och
herr-skaperna reda till stora kalaser och bjudningar. Betjänter kuska med
biljetter, stalldrängar slåss, jag ger fan i alltihop; om hela världen
ramlade, skulle jag åtminstone söka stå på knäna. Förlåt mitt illa
skrif-vande; bref lan jag aldrig skrifva sakta.» —
Det var mycket annat, som Dahlgren inte kunde skrifva sakta;
hade han kunnat det, så hade nog hans poetiska alstring, så begåfvad
som han var, blifvit vida gedignare, än fallet är.
Hans andra bref är af den öde sept. »Förlåt, att jag ej
längesedan besvarat Tit. kärkomna skrifvelse, men jag har ej förr än nu
kunnat gripa till pennan, ty jag har nästan en månad varit sjuk och bör-
’) P. till H. ••/, 1813. H:s brefv. K. B.
*) H.s brefv. K. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
