- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
70

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Namnen Helios och Gaia böra äfven uppmärksammas;
romantiken föredrager, då den låter de antika gudomlighetema uppträda,
grekiska namn framför rococons romerska 1).

Den fiskare, som Dahlgren i poemet af samma namn besjunger,
hör ej mycket hemma i verklighetens värld. Det är en naturälskare
och natursvärmare af högromantisk karaktär, from och mycket estetiskt
anlagd: han gläder sig åt årans glittrande silfverkant och det
våtskim-rande nätet, om aftonen ligger han på strandens skär och lyssnar än
på Näckens klagan, än på hafsfruns tröstekyss. Sjögastarnas gälla och
vilda skrin kan han äfven höra.

Man kommer att tänka på Hedborns ballad Stjernarpa-fiskare *),
men denna är byggd på ett naturmytiskt motiv — hafsfrun lockar
fiskaren —, under det att Dahlgrens tydligen gör anspråk på att vara
verklighetsskildring; den hör till samma klass af romantiska
framställningar med ämne ur lifvet som — utan jämförelse för öfrigt — flera
af Stagnelius romanser och Wallins Sjömannen, den är en pastoral idyll
i nyromantisk skrud.

Äfven döden ser denne fiskare ur estetisk synpunkt. Bästa
graf-ven är hafvet:

Näckblomman kransar då mitt hår,
där den på sjön i blomning står,
och ljufligt böljornas musik
mig gråter i den klara vik.

Naturskildringen är såsom alltjämt ännu hos Dahlgren mycket
allmänt hållen. Än tror man sig vara vid öppna hafvet, än vid
stranden af en insjö (Näckblomman!)

Hammarsköld finner denna skildring rätt täck och munter (!) s).

Allegorien — eller som vi kanske hellre skulle säga parabeln —
Jägaren och hinden, hvilken helt säkert påverkats af Atterboms
Kärlekens källa i Fosforos för 1812 4), är onekligen rätt effektfull och
synes mig såsom allegori betraktad stå ganska väsentligt öfver Atterboms
synnerligen dunkla stycke6); den är i mitt tycke det bästa alstret.från
dertna tidiga period af Dahlgrens skaldebana. Afhåller man sig från
att petigt in i minsta detalj söka genomföra allegorien, kan man icke
gärna annat än gripas af framställningens fart och slutets öfverraskande,
hemska stämning. Det är verkligen poesi i denna dikt — en
nyromantisk dödsdans, om man så vill.

*) Dikten återfinnes, tryckt efter en af Dahlgren omarbetad text, i S.
A- 1875 I: 314.

*) Poetisk kalender för år 1812.

*) Svensk Litteraturtidning 1814. Fiskaren är omtryckt i S. A. 1847—48

I, 182.

’) Ifrågavarande häfte utkom i medlet af Juni 1812.

s) Jfr dock Fredrik Vetterlunds tolkning (Studier och’dikter s. 26).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free