Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruzelius börjat utgifva Bibliothek der deutschen Klassiker, hvarigenoir-^*
tysk diktning blef lätt tillgänglig 1).
Dessutom nämner han själf i den af mig förut citerade dedika––––– -
tionsdikten framför andra delen af Ungdomsskrifter, att han studera»- t
Plato samt Anakreon och Moskhos. Han kunde nog äfven tillagt den^K~i
senares äldre medbroder Bion: af en idyll af denne ger han några åi–––––t
senare en fri tolkning.
Af Anakreon (500-talet f. K.) själf finnas som bekant endast obe- —
tydliga fragment i behåll. Samlingen af de dikter — Anacreontica —,
som gått under hans namn ända in på 1800-talet, härrör från
byzantinsk tid (1000-talet e. K.): en del af poemen stammar från den senare
antiken, och icke få äro af byzantinskt ursprung.
Bion och Moskhos voro lärjungar till den bukoliske skalden
Theo-kritos från Sicilien (200-talet f. K.), som egentligen är den som infört
herdeidyllen i litteraturen. Hur omtyckt pastoralen var under
renässansen och rococon behöfver ej särskildt framhållas. Åfven nyromantiken
odlade den, ehuru den nog ej satte den så högt som den föregående
tiden *). Under sina läroår försöker sig äfven Dahlgren i detta
skal-deslag.
Af den anakreontiska visan är renässansen äfvenledes starkt
påverkad, och det samma gäller i ännu högre grad om rococon:
likheten mellan dennas galanta stil och det anakreontiska maneret är i
själf-va verket ganska stor. Hvad äro Gustaf Paijkulls parafraserande
öf-versättningar efter Anakreon (1787) annat än epikureiska visor i typisk
1700-tals stil 3)? Och att tonen i dessa ej är så illa träffad visar en
jämförelse med Tranérs mera trogna tolkning.
Denna rococo, om vi taga den rent stilistiskt, var ej
nyromantiken emot. Betecknande är, att Tieck i Phantasieen uber die Kunst
(1799) berömmer Watteau, »de galanta festernas målare» 4); i
fosforismens egen diktning, exempelvis hos Atterbom och Elgström, finna vi
mycken rococo, stundom, såsom ofta hos den förre, graciös och
tjusande, men oftare, särskildt hos Elgström, erinrande om barockens
tunga och styfva prakt — med denna senare erbjuder nyromantiken i
förbigående sagdt likhetsdrag s).
Mytologin, dekorativt använd, d. v. s. rococo, påträffa vi äfven
hos Dahlgren redan nu; hos honom får den dessutom längre fram en
särskildt stor likhet med 1700-talets stil genom inverkan från Bellman.
’) Om betydelsen af denna edition se J. M. Roséns Minnesblad I s.
47 o. f.!
*) Jfr Atterboms Fågel Blå Poetisk kalender för 1814 s. 103—104.
*) I denna bok finnas äfven dikter af Bion och Moskhos (dessutom
Sappho) återgifna.
*) Kiirschners Deutsche National-Litteratur B. 145 s. 34 o. f.
*) Hammarsköld och Atterbom satte exempelvis värde på Lohenstein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
