Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogenerade tillfällighetsskämt, skulle man ju kunna känna sig böjd att
instämma i detta tvifvel. Men man får ej glömma, att
Dahlgrens’dikt-ning äfven har en annan sida, en djupt allvarlig, och sina plikter som
präst skötte han alltid synnerligen samvetsgrant. Det är alltid en
vansklig sak att yttra sig om en persons religiösa själslif, med hvilken man
ej stått öga mot öga i ensamma förtroliga stunder; jag har under mitt
studium af hans diktning och särskildt af hans förtroliga uttalanden
kommit till den öfvertygelsen, att Dahlgren fått ett religiöst behof
ned-lagdt hos sig, men jag vill ej påstå, att detta varit särskildt starkt och
framför allt ej, att prästkallet varit det för honom mest passande.
Jämte sin tjänstgöring vid skolan har Dahlgren tydligen under
hösten 1814 och våren 1815 drifvit teologiska studier på egen hand,
samtidigt som han öfvat sig att predika 1). Efter inför Linköpings
domkapitel aflagd prästexamen, prästvigdes han i Stockholms storkyrka
den 22 juni 1815 * *), och den 11 juli samma år 8) fick han fullmakt
såsom komministersadjunkt vid Ladugårdslands församling, som utom
det egentliga Ladugårdslandet eller Norra Djurgården äfven omfattade
hvad i inskränkt mening vanligen kallades Kungliga Djurgården,
nämligen Valdemarsön. Den 20 aug. 1816 blef han pastorsadjunkt
därstädes s). Med sin förman, kyrkoherden Magister Lars Petter Widing,
som lefde i knappa villkor — församlingen var en af hufvudstadens
fattigare —, synes han ha kommit synnerligen väl öfverens; detta hindrade
dock icke, att Dahlgren, sin vana trogen, stundom i kretsen af sina
vänner kunde tillåta sig ett skämt, alltid oskyldigt, med honom. Om
det goda förhållandet mellan skalden och Widing vittnar äfven, att denne
vid sin död gjorde en disposition till hans förmån 4).
Att den unge prästmannens vetenskapliga underbyggnad ej kunnat
bli grundlig är tydligt, då han så sällan i lugn och ro haft tillfälle ägna
sig åt sina studier. För öfrigt intresserade dylika honom nog icke
synnerligen. Någon djupare bildning brydde han sig för resten aldrig om att
skaffa sig — ett undantag härifrån skulle då vara hans sista stockholmsår
-, och det är själfklart, att bristen härpå menligt inverkat på hans
vittra produktion.
Då Dahlgren såsom präst först började verka i hufvudstaden, hade
det religiösa intresset redan begynt blifva lifligare därstädes. Den gamla
likgiltighetens tid var förbi och begabberiet hade ej längre samma höga
kurs som fordom. »Förbannad är den, som förlöjligar en Religion,
hvars föremål är Kristus!» utropar en författare i ett landsortsblad 5).
Betecknande för stämningen är äfven, att år 1817 en skrift utkom under
’) Se predikoannonserna i Dagligt Allehanda. Redan den 3 juli 1814
förrättar han aftonsängen i Hedvig Eleonoræ kyrka.
’) Linköpings stiftstidningar 1815 n:r 6 (juni månad).
•) Arvidsson o. a. a. s. XIV.
*) Ahnfelt Tankar och löjen s. 66 not **).
*) Norrköpings Tidningar 12 dec. 1812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
