Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ynglingslifvet, då kärleken öppnar sina glindrande portar och vi inträda
på en förtrollad ö, där andra blommor och trän och endast englar oss
hälsa. Det tredje är, när solen bärgas och skådespelet är slut och vi
nalkas en annan strand och månens, dödens bleka skimmer förbleknar
kinder och natten oss höljer i grafven — Detta lif är en blixt! *) och
hvari är dess värde, om ej i det sköna vi älska, det himmelska vi
vörda? Kärlek är religion. Du är säll — än jag arma djäfvul? Mina
ögonbryn draga sig stundom tillsammans, och jag vänder mig bort
från människorna och gråter, den eld, som inom mig brinner, skall
förtära mig själf — Min sånggudinna må tillsvidare vara min väninna!
Men äfven henne har jag varit otrogen. Men snart skall hon få nytt
lif. Nog härom — — De idéer jag hade förmiddagen äro nu på
maten försvunna. - Från Hedbom kan jag hälsa, vi gå och fundera
tillsammans dagligen, och han vill nödvändigt drifva mig till att skrifva
psalmer — Jag läser Biblen nu krafteliga om dagame. Vishets, Baruchs
och Syrachs äro mina heroer. Där är himmelskt manna. Jag galopperar
omkring på gatorna för att ta mig motion. Emellanåt läser man Bibel
och Novalis. Friskt vivat! — Nå, till souvenir från Aura måste du
hafva med dig åt mig — en blomma eller en kvist. Fantastiska idé
ropar du? när var jag annat, jag är glad och ledsen, sträcker armame
och ville omfamna en hel värld, och allt upplifvar mig, och en annan
stund, och jag är åter i det verkliga lifvet — och blåser ut min pipa
och sätter på mig mina tofflor och grälar privatim för gossarne i
Cornelius — — —
Måndags afton. Jag vill då fortsätta, efter najader och vindar
gifvit mig permission. Jag föreställer mig nu, i hvilken skön trakt du
bor, skada endast, att sommaren har flytt undan och den dystra hösten
med sina gulnade löf om sin hjässa, de mörka molnen till sin mantel
och med sin tunga andedräkt nalkas. Hu! det ruskar i träden och
bladen falla af, stjärnorna stå så bleka, ingen ros för ögat, endast här
och där något grönt. Dock, där kärleken är, blommar en evig vår.
Jag imaginerar mig, huru skön utsikt du har. En liten fager sjö, som
Rousseaus Biellersjön *) framför ögat. Hur gunga ej vågorna, hur
blixtrar ej solen på ytan! hur lätt svinga ej fiskmåsar däröfver! huru
nicka ej skogarna i djupet — Hui! en så vacker sjö! jag tror jag
dränkte mig däruti strax af förtjusning. Raseri! Nej! fram med en
båt, se det kan något vara. Jag skulle ro ut på dess vågor, när solen
gick opp, och om jag kunde blåsa på en flöjt, skulle jag narra fiskarne
ur djupet och fåglarne i höjden omkring mig. Och när aftonen kom,
nej, jag blir förryckt, om jag längre ser på den vackra sjön. Svärmare,
ropar du? Ja, tusen idéer löpa igenom mig, som vinden genom löfven.
Nå, vidare en ängslund — hu! — den är redan härjad — dito fälten.
’) Blixt är stunden. Valerius.
’) = Bielsjön (ty. Bielersee).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
